Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1814 - Den 3 Junii 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
J stjernor, milda ljus uti det höga,
Der man en hjertlig blick sig röja tror!
Till eder glans upplyfter sig mitt öga,
Min själ till den, som öfver eder bor.
Allt hvad jag lider, hvad jag gör, är föga;
Men mina böner eder jag förtror.
Gif, himmel, lycka dessa folk och länder!
Det är den bön jag öfver stjernor sänder.
Väl var jag pröfvad utaf ödets lagar:
Knappt växer gräset på min faders graf;
En vän, min vän och hans, i samma dagar
Ett offer föll för samma dödens glaf.
Min moder gråter. — Ack! jag ofta klagar;
Dock tackar jag, natur, att du mig gaf
Den gyllne lyrans språk och gaf ett hjerta,
Som eger tårar mer än för min smärta.
O fosterland! O höga hjelteminnen,
Som för min själ i glans gå upp och ner!
Hur älskar jag ej er med alla sinnen!
Hur drages ej min hela håg till er!
Prakt, lycka, verldens lof, mitt lif — försvinnen!
Jag ej i eder mina gudar ser.
Mitt land, mitt folk! — då lifvets strängar brista,
För er, för er den suck, som blir min sisla!
fi. G. Geijers Saml. Skrifter. 1 Afdcln. 3 Band. * 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
