Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1823 - Vid min moders graf - 1824 - *Nya märkvärdigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Förening åter vid all kärleks källa,
Blif du vår tröst! och tiden blir ej lång.
Lid, hjerta, jordens, vansklighetens öden,
Och vet att en är starkare än döden:
Det är den kärlek, som med evigt hopp
Förväntar dagen, som ur död går opp!
NYA MÄRKVÄRDIGHETER.
[Fritt efter Schiller.)
1 verlden ses store män allstäds,
Som veta om allting att snacka,
Och skråla som sute de jemt med trumf-äss,
Och sitta dock blott med en hacka;
Och fölle på jorden mer något för rop,
Än Jerichos murar för dem störte hop.
Men snart man hörer af dem ej alls:’
De ha endast fuskat, med mera.
Den själ har i bröstet och hufvud på hals,
Han vill något dugtigt prestera;
Hans sinne väl samlar i stillhet sin kraft,
Och hvad som han verkar har sanning och saft.
Se, röret skjuter i vädret opp
Och prålar i diket med ära;
Dock — hinner det också ända till knopp,
Frukt kommer det aldrig att bära.
Men ’ kärna, som duger, fast okänd och späd —
Ur den växer skogarnas ädlaste träd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
