Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den gamla nordiska folkvisan. 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
i historiskt och poetiskt afseende; ty den har sammanhang
med den inre trängtan efter blidare himmel, efter sol,
som af ålder dref nordbon mot södern, och den visar sig
tillika hos de sednare och bildade nordiska skalderna, som,
drifna inom sig sjelfva af en sträng och mäktig natur,
tyckas framför andra ha fått den förmågan att ur sin egen
själ framtrolla en oändlig vår, — för att sörja öfver att
den blott finnes i inbillningen \ Allt hvad man talar om
Nordens och Söderns motsats, ofta med ett slags förakt
för den sednare, är blott prat, om man ej tillika förstår
deras sammanhang. Alla ytterligheter röra vid hvarandra;
och Norden ligger Södern närmast. — I allmänhet yttra
sig i den nordiska poesien de mäktigaste motsatser: den
är till sitt innersta väsende afgjordt tragisk, äfven i sin
ironi och lustighet; hvilket synes på Be 11 man, som genom
denna beskaffenhet påminner om Shakspeare. Denna
fantasiens makt, eld och djup, som redan är ett arf ur
Odens borg och hörbart arbetar inom de gråa fornskalders
metallbröst, ligger äfven i den nordiska romansen i
enfaldiga former innesluten, ja gör der så mycket större
verkan, som hon är fullkomligt okunnig om sin förmåga,
och det är ur ett par barnsliga ögon som denna inneburna
djupsinnighet konstlöst blickar emot oss. Men verkligt
hänryckande är hon, när dessa egenskaper synas mildrade
4 Jag behöfver för vår enskilda räkning blott åberopa Kellgrens
Nya Skapelse och Elegi till Christina, Creutz’s och
Oxenstjernas varma blomsterfantasi; — för att ej nämna en ung skald,
af en moderlig natur rikt utrustad, och som, oaktadt allt hvad
man skriker emot honom, en gång gör sitt fädernesland heder. I
synnerhet synes denne unge skalds dramatiska behandling af Fågel
Blå (Poetisk Kalender för 1814) berättiga den Svenska vitterhetens
vänner till de största förhoppningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
