Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om omqvädet i de gamla Skandinaviska visorna. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
ofta; stundom äro de blott sinnebildligt antydda, och någon
gång uttryckes äfven en sådan motsats genom förändring
i sjelfva omqvädet, särdeles då visans innehåll från gladt
blir sorgligt, eller tvärtom. Exempel kan man se 3:e delen
N:o 74 och fragmentet vid N:o 87. — Likväl stå ej just
i hvar och en visa de bägge omqvädena till hvarandra i
de här nämnda förhållanden af endera sammanhang eller
motsats. De kunna äfven hvart för sig höra till olika slag,
enligt den indelning vi här uppställt. Efter den skola åter
de mesta omqväden bli begripliga i sammanhang med visorna.
Der intet sådant, enligt de här framstälda grundsatser,
står att upptäcka, der kan man utan betänkande skjuta
skulden på traditionernas osäkerhet och förvirring,
hvarigenom en mängd omqväden fästas vid visor, hvartill de
ursprungligen aldrig hört.
Yi säga nu, ej blott att det hittills sålunda betraktade
omqvädet är i allmänhet en i visorna framträdande lyrisk
egenhet, utan äfven att i de tre slags omqväden, hvilka
vi till deras innehåll urskilt, denna lyriska natur alltmer
och i regelbunden fortskridning uttalar sig. Det är i
allmänhet en lyrisk egenhet; ty det hör först och främst ej
till berättelsen, ej till det episka elementet i visorna, det
innehåller tvärtom en reflexion öfver detta; och det
beständiga återvändandet, upprepandet i omqvädets form och
innehåll kan, för det andra, blott ha en lyrisk afsigt,
nämligen att fasthålla ett visst intryck. Men detta
fasthållande, fixerande af ett gifvet intryck, en känsla, är på
en gång både vilkoret och ändamålet för all lyrik. Vidare:
denna omqvädets lyriska natur uppenbarar sig alltmera i
de tre slags omqväden, som vi anfört, och i samma
ordning, i hvilken vi dem anfört. — En skaldens reflexion
på sig sjelf ligger all lyrik till grund. Denna röjer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
