Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Så vida de nämnda momenterna af samhälls-utvecklingen
äro grundade i sakens natur, så måste man äfven återfinna
dem i historien. Feodal-systemet är blott en egen
modifikation af hvad vi i allmänhet kallat familje-systemet i
samhället. Det är staten, inrättad efter förebilden af det
kungliga hushållet. Det publika finnes ej ännu i detta tillstånd
utan under formen af det privata, och samhällsbandet är en
kedja af enskild afhängighet, som börjar med jarlen — eller
hvad annat namn konungens högste man må bära — och
slutar med trälen. Korporations-systemet lossar först på
feodalismens bojor och visar oss det publika under formen
af gemensamma men dock ännu partikuliera intressen,
i de på en gång i motsats och afhängighet af hvarandra
korporiserade ståndens bildning och strider som utmärka
medeltidens sednare period, tills Indiernas upptäckt genom
verldshandeln grundade penningens makt och genom den
arbetets frihet, på samma gång som reformationen gjorde
tankens frihet i verket gällande. Med penningens makt var
det allmänna, småningom verkande lösemedlet ifrån den
tryckande feodalistiska personliga afhängigheten, — med tankens
protest mot hierarkiens myndighet statens emancipation från
kyrkan, som hittills supplementariskt företrädt dess ställe,
gifven. Det var statens första steg till egen sjelfständig
existens. Denna vunna sjelfständighet var likväl ännu i sjelfva
verket en yttre. Ty undanrödjandet af ett hinder är ej
ännu målet, och mer hade till en början ej skett genom
brytandet af hierarkiens skal, som hittills hållit staten
innesluten. Om staten genom den med detsamma snart
fullväxta konungamakten, som satte foten på nacken af de genom
ömsesidig strid tröttade stånden och derigenom sammanhöll
det hela, fått mera enhet, så var dock denna enhet sjelf
mer en yttre än en inre. Den inre sjelfständigheten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
