- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Fjerde bandet /
217

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217

gör alltid på samma gång den praktiska delen af uppfostran,
som ej beror på undervisning utan på seder, till theoretisk,
liksom för det theorien måste rädda sig åt någon sida; och
den uppfostringslära, som tror sig bäst kunna ge vetenskap
genom anvisning på praktisk vinst, är alltid densamma som
tror sig kunna ge dygden genom lexor. Denna följd bevisar
tillräckligt deras omedelbara sammanhang. Hvarje sedligt
och bildadt samhälle har deremot alltid ansett vetenskapernas
förkofran såsom ett godt i och för sig sjelft, och så väl
genom frihet, hvilken är tankens element, som genom
belöningar sökt att uppmuntra dertill. Ty de gagna blott der
de aktas; och liksom de ädlaste saker äro farligast i sitt
missbruk, så äro både vetenskaper och konster ett verkligt
gift för det folk, bland hvilket de blott få trifvas såsom
trälar för vinningslystnad, behof och begär, hvilka de då
genom nya utvägar till tillfredsställelse oupphörligt drifva
utom hvarje gräns. Detta är ett barbari som genom dem
först blir obotligt; ty det blir ett raffineradt barbari som
med all odling blott uppodlar sig sjelft. De förtjena då i
fullt mått alla de förebråelser för en sedeförderflig verkan
på samhällen, som de så ofta fått uppbära; ty i och med
detsamma som de ej mera idkas och värderas för sin egen
skull, hafva de sjelfva förlorat sin sedliga princip, och bevisa
då bäst genom sin omoraliska inflytelse, att den oegennyttiga
aktning som de böra njuta och förtjena, såsom uttryck af
sanning och skönhet, ej blott hos ett folk är en sinnes- och
förstånds-fullkomlighet, utan en dygd.

Vi uppkastade i början den frågan: huru ett samhälles
undervisningsverk tillika kan vara ett godt uppfostringsverk.
Vi kunde då blott ge det obestämda svaret att det berodde
på lagstiftning och seder, emedan undervisningens begrepp
ännu blott var bestämdt i allmänhet, såsom ett meddelande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-4/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free