Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om falsk och sann upplysning med afseende på religionen. En liten populär skrift ur det nittonde århundradet af en Lekman. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
som ett säkert och bevittnadt factum. Men äfven i denna
nakenhet stridde den mot en hop andra facta som man
upptäckt i mennisko-naturen, och hvarpå man byggt den
moral och den torftiga så kallade naturliga religions-lära
som vi till sina grunddrag karakteriserat. Men emellan
stridiga facta, af hvilka man ej vill helt och hållet uppge
någotdera, står ingen öfverensstämmelse att tillvägabringa
annorlunda än genom jemkning; och då denna så kallade
naturliga religions-läras sanningar dagligen inför ögonen
voro alltför mycket bestyrkta för att kunna eftergifvas, så
blef det uppenbarelsen med hvilken under hand
jemknin-gen företogs. Härvid kom nu den synpunkt, under
hvilken den betraktades, förträffligt till pass; den betraktades
naturligen ur synpunkten af historisk visshet. Men ett
historiskt factum fordrar historisk förklaring och tillåter ju
flera förklaringar ju aflägsnare det sjelft är. Efter olika
förklaringar åter kan sjelfva factum bli ett helt annat. Man
nekar det ej; men det kan lika väl förändra natur. Detta
var ett förträffligt fält för exegetiken eller tydningskonsten,
som nu begynte att i religions-läran spela högsta rollen.
Uppenbarelsen var till sin historiska grund Judisk. I
bekantskap med denna nations och dess slägtingars språk,
häfder, karakter, seder, bruk, i kunskapen om landet, om
tidehvarfvet och omständigheterna, i hvilka och under
hvilka den kungjordes, låg således den enda nyckeln till
uppenbarelsens rätta förstånd. Man inser att, om
uttolkaren ej inom sig sjelf egde religionens lefvande förstånd,
han skulle bruka sin nyckel förgäfves; men man inser
tillika möjligheten af tusen olika förklaringar af de facta
som förekomma i religions-lärans historiska urkunder, och
tusen olika följder deraf för läran sjelf, utan att dessa
facta ändå på något sätt nekades; man inser möjligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
