Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
sidig. — Så fattar ej blott menniskan naturen, utan fattas
tillika af henne tillbaka. Verkan af det förra är hvad
man kallar begrepp, verkan af det sednare hvad man kallar
känsla; och i dem yttrar sig i allmänhet det aktiva och
det passiva af menskliga förmögenheterna. Ty hvad äro
ock inbillningskraft och vilja annat än ett bildande,
skapande begrepp? Begrepp och känsla äro olika, ja
motsatta verksamheter, dock för hvarannan oumbärliga.
Känslan är begreppets näring; begreppet känslans förklaring,
ljusning. Ömsevis kunna de öfverväga, och utmärka
derigenom olika åldrar i folks och slägtens, såsom i den
enskildes bildning. Begrepp och känsla på en gång i liflig
energi och harmoni (hvilken harmoni mellan motsatta
verksamheter också endast kan erkännas som en lycka,) är
hvad man kallar snille. Den omtalade snillets lycka vet
jag ej bättre uttrycka, än genom naturens klarhet och
liksom genomskinlighet för själen; hvarföre ock snillets
naturliga tillstånd är en stilla, förtjust åskådning. Denna
är ock det obeskrifliga som stämplar dess verk och till
dem, liksom genom en hemlig trollkraft, drager menniskorna.
Men hvad vi prisat såsom snillets lycka eger, mer och
mindre, allmänneligen rum så länge begreppet ej ännu
lösryckt sig från känslan, som är dess naturliga grund, och
båda ännu i detta sammanhang ega full kraft och helsa.
Ett sådant tillstånd är väl ej gynnande för naturens
förklaring, stycke för stycke, genom begreppet. Tvärtom
känner sig nu menniskan alltför hemmastadd i naturens
hela, för att erfara behofvet af en sådan förklaring. Deremot
genomgår en stor känsla af enhet och säkerhet det
menskliga väsendet, och gör att allt trifves och kommer sig före.
Hvad som är sagdt om menniskans förhållande till
naturen gäller äfven om uppenbarelsen, i en högre me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
