Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också ett ord öfver tidens religiösa fråga. 1846 - Tidens kyrkliga fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
stämmelse förde till undersökningar af bibeln sjelf;
hvarvid det visade sig att äfven skriften berodde på tradition,
nämligen på traditionen inom den äldsta christna kyrkan;
emedan christendomen ursprungligen var ett oskrifvet ord.
Man kunde slutligen ej undgå att fråga efter bägges
öfverensstämmelse med förnuftets lagar och med erfarenheten.
Vetenskapen hade inträdt i religionens helgedom.
Reformations-tidehvarfvet hade utmärkt sig genom
stora, evigt minnesvärda upptäckter. Jordens rätta figur
fanns, det sanna solsystemet uppfattades, och en helt ny
verlds-åskådning framgick härutur. Det lät ej neka sig att
den heliga skrift sjelf vidhöll det gamla ogrundade, endast
efter skenet dömmande föreställningssättet. Att
upprätthålla fördomen emot sanningen kunde endast på ett
våldsamt sätt försökas. Men sådana försök tjente endast till
att skärpa fiendskapen emellan vetenskap och religion, och
att slutligen för fara utsätta det sanna som under skenet
i kyrkliga lärorna skulle vara förborgadt. J sjelfva verket
gafs det blott en utväg: att skilja saken ifrån skenet. Men
religionens sak är en inre, en hjertats.
Denna väg hade ock blifvit af ålder beträdd af
hjert-liga menniskor, för hvilka religionen var känslans
angelägenhet, och som lefde på deras af egen erfarenhet hemtade
tro och den uppenbarade sanningen, utan att bekymra sig
om dess förhållande till vetenskapen. Det är det
ascetiskt-pietistiska drag som går genom kyrkans hela historia och
som har ledt hennes troshjeltar. Det var menniskor af
detta slag och ej prestvigningens sakrament som den
ka-tholska kyrkan endast hade att tacka att ej i henne det
sanna prestadömet utslocknade. Men denna fornkatholska
pietism var praktisk; äfven då den förfelade sitt mål
med blotta botöfningar till kroppens dödande, ty äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
