Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Första artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tini den stores utbildade beskattnings-system förvandlade
genom sina följder den jordbrukande befolkningen, så vidt
den ej förut var slafi sjelfva verket till lifegen.
Gods-egarne gjordes ansvariga för sina åboers utskylder. Man
beräknade deras grundskatt och koppskatt efter
värderandet af jord och själar i de hvart femtonde år justerade
beskattnings-längderna; så blefvo själarne fästade vid
jorden. En lika ansvarighet gälde för magistrat och rådmän
i städerna i afseende på borgerskapets utskylder;
hvarföre man ser dem rymma från sina värdigheter och sjelfva
söka skydd i lifegenskapen. Så funno Barbarerna den
Romerska verlden. Man kan knappt kalla det en yttre
eröfring. Det sjuka riket hade i århundraden indragit
dem i sitt sköte. Redan Septimius Severus rekryterade
ur dem armeerna; snart togos de i tjenst i massa, mot
anvisning af land. Slutligen stodo de på Romerska
jorden ensamma med vapnen i hand. De behöfde der blott
plantera svärdet för att vara hemma.
’ Det föreslogs i början af kejsaredömet att utmärka slafvarne med
egen drägt; men det fanns orådligt att göra dem bekanta med
deras eget antaL "Huru farligt, om våra slafvar begynte räkna ossl"
— quantum periculi immineret, si servi nostri numerare nos
ce-pissent — utropar Seneca. Sedan krigsfångar ej mera i samma
mån som förr utifrån ökte antalet, blef inhemsk slaf-afvel (hvad
Amerikanerna kalla slave-breeding) en indrägtig näringskälla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
