- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Sjette bandet /
26

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Andra artikeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

upphörde att vara orent, och sjelfva slafveriet förlorade
sin grund i folkrätten, sedan Gud äfven var hedningarnes
Gud. Positift har christendomen aldrig upphäft det
(Paulus förmanar slafvarne till undergifvenhet); på det ej den
yttre emancipationen skulle sättas i stället för den inre,
som endast rätteligen frigör. Men inom kyrkan gälde
endast det blod som en gång för alla var utgjutet, och
intet afseende på härkomst. Äfven såsom herrskande och
alltför mycket besmittad af verldsliga intressen, har
kyrkan alltid- hållit äfven sina högsta värdigheter öppna för
förtjensten, om också ur det lägsta stånd utgången,
sålunda i sin egen politik visande hvilken politik endast är
den christliga. Den gjorde, ifrån början af sin makt, sig
en heder deraf. »Guds tjenares tjenare» kallade sig
företrädesvis Christi ståthållare, och nyttjade dervid ett ord
(servus) som i den Romerska verlden betecknade trälen.
Sjelfva det på hjessan afrakade håret (tonsuren), som
utmärkte presterskapet, var ett slaflecken. — Eländet
erkändes för menskligt. Biskoparne fingo förbönsrätt för
förbrytare och olyckliga, och ett visst förmynderskap
öfver personæ miserabiles. Enligt kyrkofäderna var kyrkans
egendom de fattigas \ Det var en af de ursprungliga
anledningarne till testamenten åt kyrkan; hvarföre ock
Constantins den store uppmuntrade sådana. Denne kejsares
edikter af åren 315 och 3Hl kunna anses såsom de
första åtgärder i fråga om allmän fattigvård. Enligt det
förra skulle en lag, på koppartaflor ingrafven, uppsättas i
alla Italiens städer, »att afhålla föräldrars händer från
barnamord» för nöds skull ’; de som ej kunde uppföda

4 »Nihil ecclesia sibi nisi fidem possidet Posseæio ecclesiæ sumtus
est egenorum». Ambrosius, Epitt. II contra Symmachum.

• »Quæ parentum manus a parricidio arceat».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:00:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-6/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free