Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Andra artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
besökas, de länge uraktlåtna heliga högtiderna åter att
firas, och här och der offerdjur att komma, hvilka nästan
hade upphört att finna köpare. Hvaraf man gerna vill
tro att äfven en massa af menniskor kan tillrättaföras, om
ångern får ega rum». — Kejsaren svarar: »Du har
handlat som du bort, min Secundus, i undersökningen om de
hos dig angifna christne. Ty derom kan i allmänhet
ingen viss form föreskrifvas. Man bör ej eftersöka dem;
träffas de och öfverbevisas, så böra de straffas; likväl så,
att den som nekar sig vara christen och det gör
uppenbart i sjelfva verket, det vill säga, tillbeder våra gudar,
må, änskönt för det förflutna misstäDkt, dock erhålla
tillgift för sin ånger. Men anonyma libeller må ej gifva
anledning till anklagelse; det är det sämsta efterdöme och
ovärdigt vårt tidehvarf».
Man ser en christlig församling år HO efter Christi
födelse, de trogna, de vacklande, de åter affallande. Man
ser tillika ett prof af den bästa Romerska politiken i
detta ämne; och man kan säga att den länge, ehuru med
undantag, af imperatorerna följdes. De visste ej rätt hvad
de skulle göra med den föraktade, i det längsta för en
Judisk sekt ansedda, slutligen genom Judarnes egen
fiendskap afsöndrade, men allt mer lik en hemlig eld omkring
sig gripande christendomen; tills faran kom närmare och
framkallade de allmänna förföljelserna under Decius och
Diocletianus. De rätta christne voro stilla, eftergifna, men
alltid blott till en viss punkt, och då i lidandets heroism
oöfvervinneliga. Den fara som de förde med sig, men
hvilken i sjelfva verket var christendomens moraliska
kraft, låg i deras grundsats: ingen kompromiss med
verlden, så snart det rör samvetet! Deri låg på en gång
deras separatism och tillika den universella tendens som inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
