Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Fjerde artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
vanliga gång. Förhållandet gäller ej blott successift och
på längden, utan samtidigt och på bredden; så att
folkökningen alltid växer mest, endera hvarest de gamla
näringsfången ännu lemna mesta utrymme, eller hvarest nya
upptäckas. I det hela är det generationer som vinna på
generationer, ej blott genom förgängelsens vanliga skiften,
hvarigenom ungdomen alltid efterträder ålderdomen på
jorden; det är med hvarje nytt näringsfång en i det hela
talrikare generation som bryter fram och ger sig luft,
sedan den så länge trängts mot gränsen af de gamla
näringsfången, tills den nya upptäckten blifver gjord.
Tusende ströfva i denna afsigt oupphörligt på den gamla
civilisationens yttersta förposter, och hvarje deras steg framåt
kännes äfven bakom dem i sina verkningar, och mycket
har redan skett, hvarom man i eftertruppen ännu ej har
aning.
Vi torde genom det anförda ha upplyst undantagen
med de aftagande och stillastående befolkningarne, och
huruledes dessa undantag i sjelfva verket bekräfta principen.
Återstår att kasta en blick på det slags folk-ökning som
innebär sitt eget förderf.
Vi ha talat om nöden såsom läromästare. Att den
kan vara en god, lärer ej nekas; men oemotsägligt är den
en sträng, och föga skonsam mot de svaga. Dessa gå
likväl äfven fram med de starkare; ty samdrägt är i alla
menskliga företag så god som seger, och det är lagd en
välsignelse på hvarje menniska som hjelper någon med sig
fram. Först då viljan dertill mer än förmågan fattas,
uppstår detta affall af folk — liksom civilisationens
marodörer — hvilka i sjelfva verket, om ock skenet hos
somliga är annorlunda, lefva ej med utan mot sina likar,
nämligen i lättja, på plundring och rof. Växa dessa till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
