Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Sjette artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
är så beskaffad att den kan och måste af andra gillas.
Familjen har i detta afseende sitt vitsord att afgifva —
kommunen sitt — staten sitt — sjelfva menskligheten sitt,
och ej blott sist, utan äfven först och oupphörligt; ty
man är hvad man är dock slutligen såsom menniska.
Hvad afseende äfven i våra förfäders
samfundsförfattning fästades på denna moraliska borgen, är här ej stället
att utföra. Anmärka kunna vi att detta afseende var mer
negatift än positift, men i förra afseendet så strängt, att
de enda i våra gamla lagar oförsonliga (d. v. s. icke med
böter försonliga) brott äro de, genom hvilka denna
moraliska samhällsborgen helt och hållet utplånades. Sådant
medförde ärelöshet, som var borgerlig död, hvaraf den
fysiska döden kunde blifva en följd; ehuru lifsstraffet, i
de gamla lagarnes anda, mer finnes tillåtet än påbjudet.
Budet om lif för lif togs sedan ur den Mosaiska lagen.
Straff till lifvet erkände för öfrigt icke våra gamla lagar,
utom för sådana brott som medförde ärelöshet. Den
äre-löse brännmärktes med namnet niding, och nidingsverk
kallas i lagarne de gröfsta brott mot personliga säkerheten,
som med förräderi voro förenade: såsom att dräpa på
fridlysta orter, i kyrkan, på tinget eller inne i huset; att
slå ihjel en sofvande eller den som ej kunde försvara sig,
eller sin egen husbonde, eller den med hvilken man delade
mat och dryck, eller en qvinna ("ty hon ege frid till
möte och messa, om aldrig så mycken fejd är mellan
männer", säger Vestgöta-lagen); att döda någon med
grymhet eller på ett plågsamt sätt; att bära afvog sköld mot
sitt eget fädernesland; att löpa å härskepp och blifva
sjöröfvare (hvilka sista förbud visa införandet af christlig
sed). Allt sådant kunde ej med böter försonas. I
allmänhet ansågos mest straffvärda de brott som på ett lömskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
