Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling - Den fria konkurrensen - De fyra reaktionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den slutsatsen, att ingen menniska är rättlös. Det vaf
för adertonhundra år tillbaka en nyhet. En annan, ur
samma princip härledd slutföljd har i våra dagar kommit
i verlden, nämligen att i staten inga andra gränsor gifvas
för rättigheters förvärfvande, än de som gälla för alla
och följa af allas lika rätt i detta afseende. Det är tidens
fordrade likhet inför lagen. Den har vändt sig emot alla
gamla häfdvunna inskränkningar af denna allmänna rätt.
Hvad den tydligast med sig vet är, att hafva uppslagit
täflingsbanan för förtjensten i alla riktningar.
Den öfvertygelse som tränger sig på en hvar är, att
mannen ej mera är eller bör vara beroende af sitt stånd,
utan hans stånd af honom sjelf efter medborgerlig förtjenst.
Stånds-principen känner sig den medborgerliga
underordnad. Det är det nya, oförnekliga factum i
samhällsverlden, på hvilket vi blott behöfve hänvisa.
Betraktar man dess egentliga grund, så är denna
ingen annan än den lagligt fria konkurrensen, som inträdt
i samhället och går att göra sig gällande i alla sina
konseqvenser. Allt hvad man kallar liberala ideer innefattas
i denna enda tanke; och mot grundsatsens riktighet och
rättvisa synes ingenting vara att invända. Hvilket
motstånd den haft och ännu har att bekämpa, är bekant. —
Man kan klassificera denna opposition i trenne slag. Den
första är stånds-oppositionen, som strider, såsom för sin
lifsprincip, emot stånds-intressenas nya underdånighet
under de medborgerliga. Den andra är den monarkiska
oppositionen, som sjelf först besegrat stånden genom
framkallandet af förtjensternas konkurrens, men, ju mer den
lyckats att utbilda den militära och civila tjenste-staten och
alt genom den herrska, ju mindre vill veta af principens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
