Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling - Borgaren i förhållande till adelsmannen, presten och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först gynnade, sedan hämmade, tredje ståndets kraft; och
detta synes redan förläget öfver den seger det vunnit.
Det är borgaren som slutligen vunnit på adelsmannen och
presten. Men nedanför borgaren i samhället är också ett
folk — nämligen det så kallade folket — ett folk, hvars
arbete bereder skördarna och fuktar verkstäderna med sin
svett, — ett folk, hos hvilket mensklighetens första
enklaste behof afspegla sig; och till dessa enklaste menskliga
behof hörer äfven något att akta, att vörda. Väl bekant
med de nödtvungna uppoffringarne, finner det
företrädesvis föremålen för denna aktning och vördnad i förmågan
af de frivilliga; och här var den ursprungliga hemligheten
af de högre ståndens makt. Ty både krigarens och
prestens kall är stäldt på lif och död, och derigenom
upphöjdt öfver bägge. Domaren, i den samvetsgranna
utöfningen af sitt kall, står ej mindre högt. Sådant känner
och förslår massan, och följer, och låter till en tid äfven
tygla sig genom skenet, om ock verkligheten allt mera
försvinner. Den aktar naturligen ståndet hos presten,
domaren, krigaren; den aktar icke ståndet, såsom sådant,
hos den endast på förvärf stälda borgaren; ehuru den kan
akta menniskan i ståndet. — Hvad medel återstår då för
ett företrädesvis borgerligt samhälle, att af folket vinna
den aktning detta förr har gifvit åt de högre klasserna,
men hvilken det synes vida mindre böjdt att egna åt
företräden som ligga närmare dess egen krets? Det återstår
endast alt låta menniskans värde genomtränga ståndet. I
sjelfva verket komma alla alltmer ned på det tredje
ståndets grund. Detta är mer än någonsin derigenom
underkastadt den nödvändighet att ersätta och i sig upplaga
de andra stånden. Ej förgäfves bäras vapnen icke mera
blott af soldaten, utan af medborgaren; ej förgäfves är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
