Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Andra föreläsningen (Den 22 November). Om konungamakten i Sverige - Det provinciella och det aristokratiska Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
utan hellre öka det med allt godt och synnerligen med
sin konungsliga kärlek. Derefter svuro lagmännen och
allmogen (det var ännu namnet på hela folket) konungen
sin ed; och med denna ed bindes både ung och gammal,
ofödd som född, okär som kär, frånvarande såsom
närvarande. Det kallades att svärja vid eller uppå Mora sten;
och konungen upphöjdes efter valet på stenen. — Den gamla
Mora sten finnes ej mera, och söktes redan förgäfves i
konung Gustaf I:s tid. — Nu egde konungen, såsom förr
är nämndt, rida sin eriksgata, eller, såsom det säges i
landslagen, alt "rättsyles" (med solen) om sitt land rida;
hvarvid, då en allmän landslag nu efterträdt
landskapslagarne, fordran på dessas särskilda bekräftelse försvann,
och konungen i stället under sin färd gaf och emottog
den samma, i sjelfva lagen införda ed, som först blifvit
ömsesidigt aflagd vid Mora sten. Ehuru i utöfningen
inskränkt, först genom de stores, sedan under unionen
genom utlänningars makt, fortfor sålunda den Svenska
förbundsförfattningen lagligen så länge en Svensk valriksdag
fanns och till Gustaf Vasas dagar.
Ett annat Sverige hade långt för detta öfverbyggt det
gamla provinciella Sverige, hvars konungadöme vi nyss
skildrat: det kyrkliga och adeliga, det aristokratiska Sverige.
Dess inre historia är ohygglig. Det är ej mera, såsom
förr, krig emellan stridande stammar och täflande
konungahus. Det är brödrakrig och brodermord som föröda Birger
Jarls och Magnus Ladulåses ätt. Ett treårigt barn är
slutligen ensamt i thronens granskap öfrigt på brandplatsen
af denna förödelse; man helsar det såsom både Sveriges
och Norriges konung. — Det var Magnus Eriksson,
under sin minderårighet regerad af de store, sedan styrd af
sin gemål och af gunstlingar, i krig med sina söner, slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
