Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Andra föreläsningen (Den 22 November). Om konungamakten i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
gjorde Sverige till ett helt, och att den plan som Carl
Gustaf utförde blott var ett arf efter bägge.
Med Gustaf Adolf stiger Svenska adeln till höjden
af glans och ära. I spetsen för Sveriges här föreställer
den också denna här, och adelns ed till Gustaf Adolf vid
hans kröning svärjes af "Sveriges ridderskap och adel,
krigsbefäl och menige krigsfolk." Den krigiska Svenska
monarkien utbreder sig för vår blick. Den bär, såsom
Sveriges här, i början dragen af enkla, hårda, krigiska
seder, har fattigdomen till vän, och fruktar derföre ej
nöden såsom fiende. Den växer, segrar, riktar sig,
förvånar verlden. Allt hvad denna monarki för Gustaf Adolfs
örnblick var ämnad att blifva, kan efterverlden nu knappt
ana. Örnen föll, träffad i sin fart. Men mot solen hade
han ställt kosan. Och ehuru kriget hvälfde fram sin
blodiga våg i ännu månget år öfver den valplats, der han föll:
platsen är helig genom ljusets segrar, och man inandas
der mensklighetens frid.
Då betänkte de Svenske store att förtjena namnet.
Sverige har ej haft Axel Oxenstjernas like i rådet, och i
Torstensson framför andra upplefde hans mästares snille i
kriget. Mot dem och deras medbröder kan blott en
förebråelse rättvisligen göras. De trodde sig äfven framgent
kunna grunda Sveriges bestånd och makt på det tillstånd
som de stora krigen i fäderneslandet infört; ehuru
förtryckande detta hade blifvit för folket. Så blef kriget,
äfven efter freden, en nödvändighet. Christina vek för
denna nödvändighet undan. Hjelten Carl Gustaf
underkastade sig den ej ogerna, och slutade sin segerbana med
fullbordandet af Sveriges nyttigaste, nu ensamt oss
qvar-blifna eröfringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
