Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
Det är sålunda en möjlighet att pluralitetens mening
inom ett förstärkt konstitutions-utskott kan vara en annan
än ständernas; och att, i följd deraf, ett af ständernas
pluralitet icke godkändt förslag till grundlags-förändring
kan vid en riksdag blifva hvilande, för att vid den nästa
afgöras. Men denna möjlighet kan så litet antagas vara
främmande för grundlagen, att vår regeringsforms
väsendtligen utmärkande karakter just är att hafva öppnat denna
möjlighet, i afsigt att dermed förekomma de omedelbara
kollisioner mellan stånd och stånd, på hvilka vår
ståndsförfattning mer än en gång brutit sönder sig. — I
grundlagsfrågor är genom denna möjlighet ännu ingenting i
hufvudsaken afgjordt. Endast ett förslag är beredt, som ända
till nästa riksdag föreligger till allmän diskussion, och
hvilket, då det förekommer till afgörande, ett enda stånds
veto kan kullkasta. Om ett eller tvänne stånd då använda
sitt veto att nedslå ett förslag, hvilket för öfrigt vunnit
många medborgares bifall, så kan man önska sig förhållan-
nings förrattande blifvit föreslagen, är säledes af en helt annan
beskaffenhet 8n de nämnder som för de andra utskotten i
regeringsformen finnas föreskrifna. En lika afgörande rätt, som de ega,
kunde ej denna tillegnas, enär yttersta afgörande ratten i dessa
frågor måste tillhöra stånden sjelfva, hos hvilka allenast ett stånds
veto gör tillfyllest alt hindra ett förslags antagande. Deremot om,
efter utskottets försök att förena riksstånden till ett enahanda
utlåtande, sådant ej lyckades, borde ett medel finnas att genom
omröstning per capita uppgöra ett sådant bestämdt förslag som
utan förändring kunde antagas eller förkastas. På detta satt bar
utskottet trott sig kunna bereda alla möjliga tillfallen till frågornas
granskning, meningarnes jemförande, sinnenas förening och frågans
slutliga rediga framställning, så att ett bestämdt beslut måtte kunna
fattas." — Jfr Sveriges Statsförfattnings-rätt af C. Naumann,
Stockholm 1844, I: 386.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
