Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar till professor Fryxell (i anledning af skriften: ”Om aristokrat-fördömandet i Svenska historien, jemnte granskning af tvenne blad i prof. Geijers trenne föreläsningar”) 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4G1
inskränkt, först genom de stores, sedan under unionen
genom utlänningens makt, likväl lagligen fortfor så länge
en Svensk valriksdag fanns och till Gustaf Wasas dagar,
fortfar jag: "Ett annat Sverige hade långt för detta
öfver-byggt det gamla provinciella Sverige, hvars konungadöme
vi nyss skildrat: det kyrkliga och adeliga, det
aristokratiska Sverige. Dess inre historia är ohygglig. Det är ej
mera, såsom förr, krig emellan stridande stammar och
täflande konungahus. Det är brödrakrig och brodermord
som föröda Birger Jarls och Magnus Ladulåses ätt."
Herr F. bedyrar härvid: "Vi hafva läst många
oförtjenta förebråelser mot vår aristokrati, många försök
att på densamma skylla konungarnas fel. Ofvanstående
är dock alldeles nytt. Det håller ej profvet." —
"Författaren vill ådagalägga ohyggligheten af det aristokratiska
Sveriges inre historia och gör det genom att anföra
brödra-striderna mellan sönerna af Birger Jarl och Magnus
Ladulås, således genom att anföra konungahusets synder."
— "De höra påtagligen till ohyggligheterna af
konungadömets historia, och icke till aristokratien, hvarken den
verldsliga eller andeliga."
Det är således herr F. obekant, att striderna mellan
Birger Jarls och Magnus Ladulåses söner tillika voro
fejder inom denna tidens aristokrati. I striderna emellan
Magnus Ladulåses söner framstår detta tydligt. Marsken
Torkel Knutsson, då han år 1303 nedlade sitt kraftfullt
och ärorikt förda förmynderskap, förklarade inför konungen,
hertigarne och de förnämsta i riket, då i Stockholm
församlade, att han förestått det efter bästa vilja och förmåga,
nu vore gammal och trött af mödor, men likväl färdig
att uppfylla hvad honom i rikets tjenst kunde åläggas.
Man svarade för tillfället ingenting härpå. Men hertigarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
