Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar till professor Fryxell (i anledning af skriften: ”Om aristokrat-fördömandet i Svenska historien, jemnte granskning af tvenne blad i prof. Geijers trenne föreläsningar”) 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Hurudan blef slutligen den regering som Sigismund
lemnade efter sig i Sverige? Den var ej hertigens, den
var ej rådets: — den var en hemlig regering af de ibland
hans säkra anhängare utnämnda ståthållarne i länen. Rädet
var nu missnöjdt, mindre med den makt som lemnades
dessa (förslaget i detta afseende synes ha utgätt från rådet
sjelft), än med personerna, då flera af de förnämsta sågo
sig förbigångna vid länens utdelning. Gari kallar dessa
ståthållare, som genom särskilda och hemliga fullmakter
voro oafhängiga af både honom och rådet, för "konungar
hvar i sin landsort" — och de voro det nära nog.
Och här kan vara stället att bemöta ett af hr F:s
inkast mot föreläsningarne. Inom de två bladen af den
andra, hvilka han valt till sin skottafla, förekommer äfven
följande om Gustaf Wasa och hans söner: "Kungs-arbetet
i Svenska historien begynner; ej utan upprepade strider
med folkets egna gamla fördomar eller nya förblindelser.
Tredubbelt stor och ärofull var denna begynnelse:
befrielse af både stat och kyrka, och, till bådas skydd, kronans
införda och samtyckta ärftlighet. Man vet huru den store
stamfadrens verk åter sattes på spel. Alla de gamla
farorna återvände. I brödrastriden och slutligen i kampen
mellan Sigismund och Gari botar åter Roms andeliga välde,
väckas åter det gamla provinciella Sveriges söndringar,
lifvas åter det aristokratiska Sveriges utländska
unionsplaner." — Hr F. säger: "Vi känna vid ifrågavarande tid
intet förnyande af de gamla provinciella söndringarne."
Jag svarar: likväl återgå de, och ej blott på ett, utan på
dubbelt sätt, alldeles såsom fordom under Kalmar-unionen.
Unionen var en tid af stort sjelfsvåld. Detta hade
visat sig å ena sidan i de stores oafhängighet eller i
rådets genom unionen förvarade rätt att i konungs frånvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
