Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En brudgummes kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närhet, ty hon är fullt medveten om hans kärlek,
och allt bär vittnesbörd om hans faderliga
omsorg. Och brudgummen själv sitter bredvid henne,
såsom en moder vid barnets vagga, och säger:
»Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid
markens hindar och gaseller, väcken icke,
uppväcken icke den älskade, förrän henne själv lyster.»
Därför kan hon, trots alla, som frestade henne,
möta sin Herre med rent hjärta, då han på nytt
kallar henne till sin vingård: »Stå upp, min
älskade, min sköna, och kom! Ty se, vintern är
förliden, regnets tid är förbi, den har flytt sin
kos.» (H. V. 2:10, 11.) Vi skulle snart bedåras av
världen, om icke hans ömma kärlek vakade över
oss. Syskonsjälen måste allt djupare känna
ömheten i hans kärlek. Eljest bleve hon en
»tuktomästare» i stället för en andlig moder.
Därför måste Herren så grundligt stuka ned oss, att
vi ingen annan tillflykt hava än »blodet och
såren». Sann helgelse har sin upprinnelse vid
korset. Från ett djupare Andens verk är en
djupare kännedom av smärtornas man oskiljaktig.
Ingen sjunger Lammets sång högre än den, som
blivit helgad genom hans offer.
Det kommer tider, då vi ingenting annat
kunna göra än leva. Och det gäller icke minst
då att vara gömd i Kristus. Omgivningen aktar
ej vårt budskap, och vi gå förstummade
(Hes. 3:15). Eller tager han oss ut ifrån det verksamma
livet för att i ensamheten tala med oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
