Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Abba, Fader!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rösten. Men dessa två, moder och barn, förstå
varandra.
En moder gläds mer över att höra barnet jollra
hennes namn än över att se den äldre sonen
klädd i studentmössa. »Så varder ock glädje i
himmelen över en syndare, som bättrar sig, mer
än över nio och nittio, som ingen sinnesändring
behöva.» Luk. 15. Visste du vad Guds hjärta
känner vid de nyomvändas rop: »Abba, Fader!»
så skulle ditt umgänge med Gud vara förtroligare
än det är. Du kan ej säga många ord och tycker
du beder så dåligt, att du riktigt blyges inför
dessa gamla kristna, som kanske hålla en lång
predikan för Gud, när de framlägga saker, som
du vanligen omtalar på 30 sekunder.
Du har så litet ordförråd, och dina ben darra.
Bed! Din barnabön är honom, din Fader, så kär.
Det blir nytt liv i Guds barn, då Gud frälsar
själar, såsom Rosenius säger: »Då Gud tänder
nya ljus, snoppar han de gamla»; och jag önskar,
att vi kunde bedja våra första böner. Det
naturliga barnet har en oskuld och enfald, som med
årens lopp vanligen försvinner. Så löper den
kristne alltid fara att förlora den första enfalden
och innerligheten i sin tro. Det blir så
märkvärdigt och grant för oss äldre ibland, så att jag
riktigt blygs inför Gud.
2:o. Barnen ha en synnerlig makt över Guds
hjärta. Det är en helig sak att bedja, men bliv
aldrig så högtidlig i bönen, att du förlorar
barnets enkelhet och öppna karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
