Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Kärleken i Andens moderskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av ständig tillsyn än människan de första åren
av sin tillvaro. Men han, som har bestämt den
späda barndomens långa månader, har också sörjt
för den kärlek och det tålamod, varmed fader och
moder välkomna och vårda den nykomna lilla
varelse, som gjort sitt inträde i deras hem. Det
är icke ofta en moder kan förgäta sitt späda barn,
så att hon icke har förbarmande därmed. Skulle
Gud hava nedlagt egenskaper hos en moder, som
han själv saknar? Skulle han så omsorgsfullt
hava sörjt för oss vid vår första födelse och icke
hava haft omsorg om oss i den andra? Är icke
föräldrakärleken en skuggbild av den gudomliga
kärleken? Är han icke både fader och moder?
Det måste vara så. Eftersom han har låtit oss
födas in i hans familj, så måste han till oss hava
samma kärlek som en fader till sitt barn, och
vi måste kunna se upp till honom med anspråk
på omvårdnad, liksom barnet ser upp till sin
fader. Och ju klenare och sjukligare barnet är,
desto större är dess krav på ömhet och
omvårdnad. Vem vredgas på ett barn, därför att det
är svagt, sjukligt och trögt till förståndet.
Din svaghet, din fruktan, dina frestelser, dina
onda anlag och din tröghet att fatta de himmelska
tingen skall icke driva Gud ifrån dig, utan föra
honom närmare dig. Dessa dina lidanden skola
draga ned hans ömmaste kärlek över dig, stackars
späda varelse. Han skall sitta bredvid dig såsom
en sköterska. Han skall övervaka varje förändring
i ditt tillstånd. Han skall vaka över dig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
