Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Av hans fullhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behovens fyllnad. Daggen faller på gräset, och
solen, en svag bild av Guds kärlek, utsänder sina
strålar över dal och höjd, och blomman rodnar
vid dess smekning; luften tränger sig in genom
varje springa; jorden omsluter trädens rötter och
giver det sista av sin fetma. Inom naturen är
behovet att giva större än emottagandet.
Hur måste det ej i ännu större grad vara
förhållandet med Gud själv. Han, som icke har
skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss
alla, huru skulle han icke skänka oss allt med
honom?
Vem kan måla den ömma kärlek, varmed han
omhuldar sina barn? Vem har skådat källan till
den ström, som vattnar så många tusen plantor
i nådens rike? Gud har många tusen barn men
försummar ingen. Han lyssnar till var och en
av dem, och alla bära vittnesbörd om Herren,
att han är god. Tåligt upprepande av samma
nådens under och Andens milda dragande äro
en ständig påminnelse om att han vill träda i
närmare förbindelse med oss och våra behov.
Anden är såsom en stigande flod, och Jesus
säger: Den som tror på mig, av hans liv skola,
såsom Skriften har sagt, flyta strömmar av
levande vatten. Joh. 7. Källan måste välla sin
klara våg, bäcken vattna sina stränder. Och
Herren måste giva. Joh. 3:14; 4:4, 34.
Och du är ett kärl för emottagande. Solen
väcker naturen och blomman ur jorden för att
giva; du är väckt av Anden för att känna Kristi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
