Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten i dess förhållande till Palestina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestraffa. Bland dessa uppräknar han: »Jag har icke dräpt,
jag har icke gjort hor, jag har icke stulit, jag har icke
talat falskt,» o. s. v., uttryck, som delvis ordagrant stämma
med buden i Mose lag. Det kan ej med bestämdhet sägas,
att Moses här åter lånat af egypterna; men det synes
antagligt nog, om man betraktar saken historiskt. Hos
egypterna hade en mer än två tusen år gammal civilisation
utvecklat och befästat samfundsordningen och de moraliska
begreppen, och judarna, hvilka just nu skulle bildas till
ett själfständigt samfund, kunde på ganska naturligt sätt
hos dem låna, hvad de i sådant fall behöfde. Ett sådant
lån kan icke här öfverraska oss, sedan vi sett flere exempel
på lån, som icke lågo så nära.
I tiden efter judarnas utvandring herskade egyptiska
faraoner t. ex. Ramses II, hans son Menefthes och andra
öfver flera af de asiatiska gränslandskapen, och intet
hindrade därför en liflig samfärdsel mellan Egypten och
Väst-Asien under största delen af 19:de och 20:de dynastiernas
regeringstid. Det finnes äfven mångfaldiga vittnesbörd om,
att en sådan förbindelse verkligen egde rum. Att i
enskildheter påvisa detta skulle vara det samma som att skrifva
Egyptens historia under hela denna tiderymd, och därom kan
naturligtvis här ej vara tal; jag skall således inskränka mig
till att anföra hvad Chabas säger i sammanhang med sin
publikation af några bref, som i Menefthes’ regeringstid
växlades mellan i Syrien bosatta egypter och deras
hemmavarande slägtingar: »I det tidskifte, då dessa bref skrefvos
(i slutet af tolfte århundradet, sålunda ungefär mot slutet
af Domarnes tidsålder i den israelitiska historien), egde
en omfattande samfärdsel rum mellan Egypten och
Syrien; farao företog resor till det senare landet, och
egyptiska ämbetsmän af olika klasser voro där anstälda på fasta
platser; detta framgår af bref 10 från prestinnan
Sherau-Ra, och af bref 12, som berättar om återkomsten af en
ringare ombudsman, hvilken i fem år varit bosatt i Syrien i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
