Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Egyptens jättebyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
gamla innevånarne i Nildalen ilade framfor alla andra
folk, som bodde omkring Medelhafvet, uti bildning
och huru derigenom ganska naturenligt uppkom en
välberättigad stolthet, hvilken likväl här och
der gick så långt att man i allmänhet icke ville
mottaga något från utlandet. Dertill kom dessutom,
att knappast något, om än aldrig så utmärkt snille,
inom landet kunde bryta sig en ny bana; ty sonen
måste drifva sin faders yrke, till och med dottren
fick ej gifta sig utom detsamma. Denna institution
öfverensstämmer visserligen ej med våra begrepp om
personlig frihet; men så dåraktig, som den måhända
vid första blicken synes oss, var den likväl icke.
Krigaren uppfostrade sina söner, från deras barndom,
endast till krigare; de öfvades att springa, hoppa,
skjuta, kasta lansar, fakta, brottas. De blefvo
härdade och då de ej kände något annat, då den tanken
aldrig föll dem in, att de kunde egna sig åt något
annat yrke, så bildade de sig beredvilligt sjelfva
till deras blifvande kall och blefvo åtminstone alltid
dugligare soldater, än det unga manskap, vi uti vår
tid inöfva, af hvilket en del genom studier blifvit
närsynta eller genom stillasittande i instängda rum
försvagade, andra klumpiga och o viga, andra åter
förvekligade o. s. v.
Yi skulle med alla krafter motsätta oss en lag som
tvunge oss att idka våra fäders yrke; men uti Kemi
hade bruket blifvit lag, och bruket är äfven hos oss
att den äldsta sonen vanligtvis ingår i fadrens yrke;
på landet frågar vanligen ingen efter sin sons anlag
och förmåga, det faller af sig sjelft att han skall
blifva bonde, om hans far är bonde; och att sonen till
en värdshusvärd öfvertager värdshuset efter sin fader,
det faller äfven af sig sjelf.
Sålunda föll det äfven i Egypten af sig sjelft,
att en målares söner skulle blifva målare. Från
barndomen lärde de att handtera färger och teckna,
- naturligtvis i fadrens maner. De hade fullt upp af
öfning, intet konstgrepp och ingen konstens hemlighet
undanhölls dem - de voro ju läromästarens egna barn;
derföre uppnådde de en i högsta grad fulländad teknik,
men arbetets anda förblef alltid densamma, den hade
de på visst sätt insupit med modersmjölken.
Sålunda låter det förklara sig, detta fortvarande,
oföränderliga i byggnadskonst, bildhuggeri och måleri,
hvilket äfven i alla andra grenar af det egyptiska
lefnadssättet väcker vår uppmärksamhet. I ett af
de förra kapitlen hafva vi visat att Egyptiernas
byggnadsstil framkallades af klimatet och af
marken. Jormånens beskaffenhet skapade formen och
bibehöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
