Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Konungen och hans skatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
var konungen ej heller mild, gick dagligen om morgonen
in uti sin skattkammare och hoppades ännu ständigt
att kunna öfvertyga tviflaren.
Slutligen,, efter veckor, lyckades honom detta,
ty åter hade en grof stöld skett, hvilket
var för allas ögon klart genom den skrifna
förteckningen. Triumferande blickade konungen omkring
sig; men Amenhotep störtade till hans fötter och bad:
»Förlåtelse, o Solens son, förlåtelse!»
»Amenhotep», sade Ramessu, »du har sagt in ig: »Der
ingen möjlighet finnes, der gifves icke heller någon
verklighet.» Men jag säger dig: Der verkliyheten
finnes, der måste möjligheten gifvas. - Stig upp!»
(Konungen i sin skattkammare.)
»Hör mig, hör mig!» svarade denne. »Du hade rätt,
du såg skarpare än jag. Men jag lofvar dig nu att
upptäcka tjufveri; jag’vill åter godt-göra mitt fel
och vill lemna brottslingen i dina händer. - Se,
ett står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
