Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
endast utgått från ett faktum, som icke är begripet eller kan till
begrepp utvecklas, och grundat etikens bela innehåll på
förutsättningen af detta. Härigenom blir etiken icke en kategorisk vetenskap
utan på sin höjd endast en hypotetisk. Hvarje-verklig vetenskap
måste utgå från och grunda sig på begrepp, en klart insedd eller
bevisad princip, och kan icke hafva sin utgångspunkt och princip
endast i ett faktum, som endast kan vara det, från hvilket man
utgår för att utveckla vissa begrepp. Kants utgångspunkt och
förutsättning är denna: antag såsom faktiskt gifvet att menniskan
har pligtinedvetande och frihet eller öfver hufvud praktiska
intressen, hvilken blir då läran om sedligheten och hvad dermed eger
sammanhang?—• Men har menniskan något medvetande af hvad soin
hörer till sedligt lif, så måste detta medvetande såsom dunkelt också
kunna utvecklas till klarhet och slutligen till ett sammanhängande
och så vidt möjligt är fullständigt helt af begrepp 0111 sedligheten.
Att så måste förhålla sig blifver klart, om man utgår ifrån hvad vi
förut hafva visat vara ådagalagdt genom Boström, nemligen att
menniskan både i förnuftigt och sinligt afseende är teleologiskt bestämd,
så att hon i begge dessa afseenden har ett potentielt innehåll, som
eger möjligheten af utveckling.
Till en sådan ståndpunkt måste man följdriktigt blifva drifven,
äfven om man utgår från vissa läror, som i outvecklad förin finnas
jemväl hos Kant. Så t. ex. äro Kants praktiska postulater icke
praktiska utan teoretiska funktioner eller bestämningar. Men äro
de teoretiska funktioner, men likväl icke begrepp, så måste de vara
föreställningar eller känslor och följaktligen såsom hafvande dunkelt
innehåll ega en möjlighet att i sina momenter utvecklas till klarhet
eller till begrepp, genom hvilka äfven andra begrepp, som med dem
ega sammanhang, kunna utvecklas. Vi se häraf, att icke heller
Kant har kunnat fråiikänna menniskan en andlig, osinlig eller
förnuftig erfarenhet. Men har menniskan en förnuftig erfarenhet, så
inåste den äfven hafva ett innehåll, nemligen sjelfva väsendet,
hvilket innehåll, såsom varande till sin form ofullkomligt, måste utgöra
den förnuftiga andens potentialitet och såsom all potentialitet ega
möjligheten af utveckling. Men har menniskan, såsom obestridligt
är, en förnuftig erfarenhet och ett förnuftigt innehåll, nemligen sjelfva
väsendet, som är det i och för sig sanna och goda, och kan detta
innehåll utvecklas för menniskan så, att det kan blifva föremål för
vetande eller begrepp, så följer häraf, att den praktiska filosofien
och särskildt sedeläran till sin form måste blifva en annan än hvad
hon var enligt Kant, nemligen en verklig filosofisk eller kategorisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
