Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska. 91
manhang, inen sedan få de sammanhang derigenom, att de
underordnas under lagar, som innehållas i det praktiska förnuftet. Liksom i
teoretiskt afseende sensationerna voro fristående enheter, som erhöllo
sammanhang derigenom, att de förenades med formen, på samma sätt
äro äfven de enskilda individerna en ursprunglig eller diskret mångfald,
som erhåller enhet och sammanhang genom det praktiska förnuftet.
Men ett sådant sammanhang är icke ursprungligt och substantielt utan
endast sekundärt och formelt. Den objektiva juridiska rätten eller
den juridiska lageu, som utgör sammanhanget mellan
statsmedlem-marne, blir sålunda endast en form utan reelt innehåll. Men liksom
den moraliska pligten icke kunde förklaras ur en formel lag, så kunna
icke heller de bestämningar, som höra till det offentliga lifvet,
förklaras ur en lag, som endast är formel. Den juridiska rätten
framträder visserligen i och för oss endast såsom en form, men den
måste dock, såsom hvarje praktisk lag och hvarje praktiskt ändamål, i
sig sjelf vara konkret och individuel, såvida de juridiska
rättigheterna och de juridiska pligterna samt hela den offentliga
verksamheten ur densamma skola vinna sin förklaring. Kant har sålunda
icke uppvisat något konkret och individuelt innehåll i rätten, eller
han har icke uppvisat dess substantialitet. Dessutom kan icke den
juridiska rätten eller de bestämningar, om hvilka den filosofiska
rätts-läran handlar, vinna sin förklaring endast ur individen och hans lag.
Man kan icke härleda det publika ur det privata, d. v. s. ur den
privata personligheten och hans etiska lag. Ur den privata
personligheten och hans individuella förnuft kan man väl förklara de
moraliska pligterna och de moraliska rättigheterna eller det sedliga
lifvet, men deremot icke juridiska pligter och rättigheter samt det
offentliga lifvet.
Det är tydligt, att den filosofiska samhällsläran i likhet med
hvarje annan vetenskap måste börja med att strängt fixera sitt
problem eller det, som genom henne skall förklaras. Det, soin här är
omedelbart gifvet och som i första rummet fordrar förklaring, är en
särskild förin af förbindelse, nemligen en samfäld förbindelse, en
förbindelse, som menniskor ha gemensamt och endast såsom stående i
samhällsförhållande till hvarandra och eljest icke. Denna förbindelse
är icke en blott negativ förbindelse, d. v. v. en förbindelse att icke
störa eller kränka den andres lif eller något, som är förutsättning
och vilkor för lifvet, eller en förbindelse att icke motverka eller
hindra en annans ändamål. Genom uppfyllandet af sådana blott
negativa förbindelser kan icke det gemensamma ändamål, som
medlemmarne ha genom samhället, förverkligas. Sanihällsförbindelseu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
