Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Boitrömska filosofiens förhållande till den Kantiska.
2fi
till han blef drifven i strid mot sina principer och som derför icke
kunde komma till någon vidare användning.
Denna brist har sin anledning deri, att Kant icke har utredt
personlighetens begrepp och sammanhanget mellan de personliga
väsendena. Personligheten är det, hvartill Kant inom alla områden syftar,
hvilket man ser äfven deraf, att hvar och en af hans tre kritiker slutar
med postulatet af en personlig Gud; men han har dock icke haft
magt att tränga fullt fram till personlighetens begrepp. Derför har
han icke heller kunnat draga ut alla konseqvensens af sin sats, att
det icke finnes någonting annat, som utan inskränkning är godt, än
allena en god vilja. Ar nemligen det absolut goda en personlig
bestämning eller en förnuftig vilja, så följer deraf, att äfven rätten och
religionen, som ock äro former af det absolut eller förnuftigt goda,
måste vara personligheter eller förnuftiga viljor, som bestämma
menniskan. Det är utredningen af personlighetens begrepp och
uppvisandet, att personligheten ligger till grund för alla delar af filosofien,
som är det ena karakteristiska grunddraget hos Boström och som
har gjort det för honom möjligt att uppvisa den rationella
religions-lärans och den rationella rättslärans sjelfständighet såsom praktiska
vetenskaper jemte sedeläran. Det andra karakteristiska grunddraget
i den boströmska filosofien, genom hvilket den höjer sig öfver den
kantiska, är den teleologiska uppfattningen af allt, som bestämmer
menniskan, så att icke blott den sinliga verlden utan äfven den
förnuftiga verlden och således äfven det godas verld ursprungligen äro
på potentielt eller omärkbart sätt närvarande i menniskans ande och
komma till verklighet för menniskan genom utveckling.
H. Ertfeldt. Hoströmska filosofiens förhållande till den Kantiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
