Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet. Men sjelfmedvetandet förutsätter ett innehåll eller en
ursprung-lig verklighet, hvaraf det är sjeifmedvetande eller som det förnimmer.
Denna ursprungliga verklighet fir, enligt hvad vi förut visat, de
personliga väsendena, hvilka bestämma hvarandra och utgöra ett enda
helt eller system. Att personerna hafva systematiskt eller organiskt
sammanhang ligger i deras begrepp och väsen, men följer dessutom
deraf, att den sanna kunskapen, såsom visett, är ett system, ty
verkligheten måste vara lik kunskapen och tvärtom, alldenstund kunskapen
är ett sätt, hvarpå det verkliga är. Hvarje sjelfmedvetet väsen har
nu till sitt innehåll sitt eget och alla andra ursprungliga väsenden och
har af dem en förnimmelse. Någon olikhet mellan de personliga
väsendena med afseende på deras innehåll finnes sålunda icke, då
innehållet hos dem är den andliga och eviga verlden i sin helhet, och
denna endast är en. De skilja sig endast med afseende på sättet, huru
de förnimma och uppfatta detta. Den oändliga personen förnimmer i
alla afseenden fullkomligt sitt sjelfmedvetandes innehåll d. ä. sitt eget
ursprungliga, lefvande eller sjeifmedvetande väsende och dess med honom
fullt homogena och samstämmiga bestämningar. Detta ligger i hans
begrepp såsom oändlig eller absolut. Hvad den ursprungliga
verkligheten i sig sjelf är, detsamma måste hon alltså vara för det oändligt
förnimmande eller absolut förnuftiga väsendet. Det, som är i Guds
sjeifmedvetande, vet han och hvad han vet, år han. Vara och veta
måste sålunda här falla till ett. Den ursprungliga verkligheten är
sålunda Gud och hans till fonn, innehåll och omfattning fullkomliga
förnimmelser eller ideer, af hvilka hvar och en är det absoluta
väsendet från en sida betraktadt. Men, jemte det att hvarje väsen fir
innehåll i Gudomlighetens och hvarje annat väsendes sjeifmedvetande, är
det derjemte äfven sjelft subjekt och har då, såsom vi sett, så väl
sig sjelft som hvaije annat väsen till sin bestämning.
Det resultat, till hvilket vi kommit, är, att den ändliga verlden,
som innefattar en mångfald af sinligt individuela väsenden, hvilka vi
med en gemensam beteckning kallat ting, har sin grund i en
mångfald af personliga väsenden med förnuftig individualitet. Vidare hafva
vi sett, att dessa väsenden i sig sjelfva äro lif och förnuftigt lif utan
inskränkning; att de så betraktade bestämma det oändliga väsendet
eller innehållas i dess sjeifmedvetande, jemte det de äro subjekt för sig
sjelfva och sålunda äro sidor, från hvilka detta väsende kan ses. Den
oändlige personen är sålunda det förnuftiga väsende, som har alla
andra förnuftiga väsenden till sina fullkomliga förnimmelser eller idéer,
och är den fullt organiska enheten i och af dem alla. Och det är med
utgångspunkt från det ändliga, som detta resultat låter uppvisa sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
