- Project Runeberg -  Studier i 1600-talets svenska /
44

(1902) [MARC] Author: Elof Hellquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda språkliga anteckningar till 1600-talets kulturhistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tigh skall nu fanen tiäna meer.
                                (ib. s. 25).
Jagh fåår dask, och siu fanerss skam.
                        (Brasck FP s. 37).
Påwen skulle jagh gifwa fanen.
                                (ib. s. 39).
Then samme faanen som förde ehr hijt,
Han före ehr hädhan och tijt.

                        (Brasck Ap. g. s. 183).
Itt fahners moth skall tu strax få.
                                (ib. s. 191; jfr s. 147)[1].
The läso öfwer migh een faaners text.
                                (ib. s. 197).
Een faaners badstuwu war nu thet.
                                (ib. s. 205).
Thet måtte wara itt faners puss.
                        (Brasck MGV s. 241).
Nu ska du fara en fanners fääl (d. v. s. färd; jfr fälknäpp, fälnubb samt se nedan).
                        (Beronius Reb. s. 374).
Thet war en fanners drick.
                        (Chronander Surge s. 23).


Fanners(s) förekommer äfven Rond. JR s. 34, 38 m. fl.
och synes jämte biformen faners ha varit den vanligaste af de
varianter, i hvilka denna svordom uppträder. Formen fanen,
som lefde ganska länge i språket, har utvecklats till faen eller
fân på samma sätt som i vissa dial. månen till måen, må̂n (jfr
Noreen Col. s. xxiii). I vissa trakter, där uttalet är fan (utan
circumflex), kan dock den kortare formen ha sitt ursprung i den
missuppfattningen, att ändelsen -en, ett minne af
participändelsen -and, varit bestämd slutartikel.

Den moderna diminutivformen fanken förekommer ej i
våra källor. Från de sista decennierna härstammar eufemismen
fanjunkaren[2], hvilken kan sägas förhålla sig till det ffris.
fandiand ungefär som det hypermoderna järnvägen till det gr.
διάβολος.

Af öfriga såsom onda uppfattade väsen åkallas:

[1] Jfr: Saa sand faa Niding en Fandens-Mod! Karrig Niding s. 277.
[2] T. ex. Portnyckeln 1901, s. 23: hvem fanjunkaren . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehst1600sv/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free