Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 1. Till ljudläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarom Andersson Salb. gr. s. 65, såsom i eghit ’eget’, den
normala formen i 1600-talets svenska (dock eghet [Mess. s. 52]),
my(c)kin, formykit o. d. (t. ex. Mess. s. 44, 45, 46, 48, 49,
51 2 ggr, 59 2 ggr, 61 2 ggr), däremot myken, myket
regelbundet i Mess. Disa; wari ’vare’ regelbundet i sådana uttryck
som Ära wari Gudh, Gudh wari lof, Fredh wari (jfr äfven
Mess. s. 26, Brasck Ap. g. s. 120, MGV s. 278, Lucidor m. fl.).
i motsvarar nsv. y i stijff ’styf’ (Rond. JR s. 54, jfr Brasck
FP s. 15), men styff (FP s. 57), stijffmoder ’styfmor’ (Mess. s. 119),
jfr mht. stif, det sv. ordet är dock sannolikt lånadt från ett mlt.
*stif. Drick ’dryck’ förekommer Rond. JR s. 19, Chronander
Surge s. 12, 60 liksom senare ofta under 1700-talet och i nsv.
dialektiskt färgadt språk; äfven i fsv. växlar i detta ord i med y.
i motsvarar nsv. ä i millan ’mällan’ (Chronander Bel. s. 181),
emillan (Prytz G. I s. 146), fsv. millan, millom jämte mællom;
sigh ’säg’ (Mess. s. 9) = fsv. sigh, därjämte segh (s. 14); Swirge
’Svärige’ (Gustaf II Adolf s. 516 m. fl. st), förklaring?
Utan motsvarighet i nsv. är i-et i sliunga ’slunga’ (Mess.
s. 44) = fsv. och i en mängd adj. på -isk, där nsv. har sk,
hvarom nedan.
Jfr äfven under j.
O motsvarar nsv. a i collas ’kalas’ (Kolmodin Gen. Aeth.
s. 310), collatz (Brasck FP s. 87), mht. collacie, af lat. collatio, jfr
orddubletten kollation : kalas (= lektion : läxa = diakon : djäkne);
se Tamm Om främmande ord, förmedlade gm ty. s. 18, Noreen
Språkvet. sällsk. förh. 1882—85 s. 85. Den nsv. a-formen fanns
dock redan vid denna tid, t. ex. Gustaf II Adolfs. 244: kallas;
hos Beronius Reb. s. 372 talar bonden Tore om ett carlass. I
detta ord synes öfvergången o > a i obetonad ställning vara
inhemsk, hvilket däremot ej är fallet med dial. kantor ’kontor’,
hvarom under a. — Gamla från fsv. härstammande former äro:
allaredo (Rond. JR s. 64), jfr alreda (Mess. s. 240); bårto, borto
(Rond. JR s. 51, 78, Brasck FP s. 96, 97, Ap. g. s. 146, 202),
i våra yngre källor äfven och oftare borta (t. ex. Chronander
Bel. s. 163); fögo (Rond. JR s. 49, 55), medh retto (ib. s. 3; jfr
ofvan). — Vidare motsvaras o af nsv. a i några fall framför ll
och nn (nd); i detta sammanhang behandlas äfven de
etymologiskt identiska skrifningarna med å: kåll(hiertheet) (Gustaf II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
