Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 1. Till ljudläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R finns ännu kvar i morster ’moster’ (Brasck MGV s. 239),
af fsv. modhirsyster, Westeråhrs ’Västerås’ (Prytz G. I s. 42),
fsv. Wæstra Aros; jfr äfven fästerman ’fästman’ (Asteroph.
Tisbe s. 44), fsv. fæsteman, men isl. festarmaðr och fsv.
festirkona SML. I nabor ’nabo, granne’ (Mess. s. 7) = fsv. nabor
beror det på mlt. naber, nabur; nabo är däremot fsv. naboe.
Utan motsvarighet i nsv. förekommer det äfven i
grannerligh ’granneligen’ (Mess. s. 202)[1], jfr y. fsv. granneliga,
rederligen (Chronander Surge s. 11), jfr fsv. redhelika; jfr från
1500-talet: grannerliga (P. Brahes kr. s. 21) och mannerligen (ib. s. 12),
men y. fsv. mannelighen. Däremot saknas det i wisseligh
’visserligen’ (Rond. JR s. 65), jfr y. fsv. wisseliga; dock förekommer
i våra källor (t. ex. ib.) äfven wisserligh, hvarom nedan i
formläran under adverben. Detta inskott, som äfven i fsv. tid var
mycket vanligt i ord på -liker, -lika, beror tydligen på inverkan
från sådana bildningar som faþer-, innerliker o. s. v.; se
Noreen Aschw. gr. § 333 anm. Minnen häraf äro i nsv.
evinnerligen, sannerligen samt det nyss omnämnda visserligen.
r har genom dissimilation bortfallit i fodra(r) ’fordra(r)’
(Chronander Surge s. 62 och ofta äfven annorstädes, t. ex.
Stiernhielm); så också i nsv. talspråk.
Om ett talspråket utmärkande, i obetonad ställning
uppkommet r-bortfall i ä, va, ha, plä se ofvan s. 79 följ.
S saknas oftast i det substantiv, som styres af
prep.-uttrycket för — skul(l), t. ex. för hunger skul (Mess. s. 11), för
theras Syster skul (ib. s. 44); jfr Andersson Salb. s. 48.
T motsvarar nsv. d i uddljudet af flera pronomina och
adverb, som i urnord. börjat på þ, hvilket i betonad ställning
blifvit fsv. þ, (ä.) nsv. t, i obetonad fsv. ð, skrifvet þ, nsv.
d: tu ’du’ (vanligt hos Mess., tämligen regelbundet hos Rond.
JR [2]), men du (dw) Mess. s. 50, 66 samt regelbundet senare i
Orf. o. Euryd.; tig(h) (Mess. flera ggr, Rond. JR regelbundet,
tig ännu i Orf. o. Euryd. s. 95); tin ’din’ (Mess. flera ggr); tå
’då’ (Mess. flera ggr, regelbundet hos Rond. JR och Prytz G. I),
men då Mess. s. 39; täd(h)an ’dädan’ (Mess. flera ggr, Rond.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
