- Project Runeberg -  I Norrlandsfrågan /
23

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johan von Engeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att inverka a åskådningen inom alla klasser. I de karga
bygder, hvarest afvittringsförrättarne skulle taga och gifva
jord. hade det under dessa omständigheter förefallit mycket
illa handladi. om man, i stället att öka näringsutvägarna, i
afsevärd grad nedsatt dessa.

Stadga för afviltringsverket i Jämtland utfärdades
såsom bekant den 8 december 1820. Afvittringens uppgift
angilVes där vara att skilja kronans marker från enskildes
ägor, att af kronans marker tillägga svaga hemman fyllnad
i deras beliof samt att urskilja hvad hemman utöfver deras
mantal och ränta i ägor innehafva. 500 till 3,000 tid mark,
oberäknad! impedimenter, skulle, när utrymmet det tilläte,
komma å ett helt mantal. By eller hemman, som innehade
större utrymme af skog och mark än å dess mantal och
ränta belöpte, skulle dock ej nödvändigt gå miste om detta,
utan såsom förut fa förblifva i besittning af jorden, såvida
denna ej svarade för V8 mantal eller däröfver. Var den sa
stor, kunde jorden få behållas, dock endast under förbehåll
om skyldighet för abon att särskildt bebygga, bruka och
lnifda jorden. Till gammalt afradsland skulle by eller
hemman liafva optionsrätt, så framt marken låge inom dess
rågång. lvronomark, som på grund af felande
odlingslägen-heter ej vore till nyhemman eller kronotorp användbar, skulle
särskildt afrösas och vårdas. Till dessa stadganden anslöt
sig den välbetänkta erinringen, att nybyggen icke borde
anläggas spridda och afsides i ödemarken utan vid sjöar och
strömmar samt utåt vägar, samt helst liera bredvid
hvarandra. Med vissa mindre förändringar skulle stadgan
tillkämpas i Härjeadalen. Sa hade man ändtligen grunder för
afvittringens utförande i de landskap, där anspråken voro
som störst. Nu återstodo de östliga länen. På större
af-vikelser för desamma var knappast att tänka, öch den 10
februari 1824 tillkom den väntade afvittringsstadgan för
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län med
bestämmelser öfverensstämmande med de för Jämtland gifna.
Maximiarealen skulle dock i de tre östliga länen vara blott
2,500 tid och minimiarealen 700 tid. I Härjeådalens
fjälltrakter iick åter lämnas ända till 4,500 tid.

Af Lappmarken bl ef först Luleå lappmark föremal för
en särskild den 13 december 1850 utfärdad afvittringsstadga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:06:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ejnorrland/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free