Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lefnadsteckning.
Sveriges humoristiska skriftställare i obunden form
kunna ganska lätt räknas, för så vidt man begär att halten
skall vara äkta, och en af de mest originela ibland dem
ar, om några lösryckta anekdoter och infall, afräknas, så
godt som okänd för det nu lefvande slägtet. En samling
profstycken på hans författarskap framlägges nu för första
gången.
Palmær var "den störste syndare inom Svea rike",
påstås Berzelius hafva yttrat, dermed antydande att ingen
svensk man gjort ett så sparsamt bruk af så rika
naturanlag, som Palmær [1].
Uttrycket må anses betecknande för
de sakkunnigas åsigt, att om Palmær blott utvecklat den
erforderliga energien, skulle han på kemiens område hafva
svingat sig upp till europeisk ryktbarhet. Och om det
roat Palmær att förvärfva sig ett berömdt namn såsom
skald, så skulle detta sannolikt icke hafva blifvit honom
förvägradt. Han offentliggjorde 1822 i Poetisk kalender
de dikter, som nu öppna samlingen af hans skrifter, och
Vitalis skref då till honom i Kalender för damer följande
strofer:
Solen mig brände en dag; min ande i lagrarnas skugga
från sin oroliga färd ville jag hvila en stund.
Då med rosornas anda, med fjät af en lekande vårvind,
skon som den yngsta karit, trädde din sångmö till mig.
Och uti handen hon bar en pokal; likt guldet i solen
blänkte, i lagrarnas natt, herrliga bägarens guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
