Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
proportionel mot hofligheten, antog jag icke dem, utan ett
par mindre höfliga, hvilka dessutom hade ett mera
ordentligt utseende. I deras och mina sakers sällskap aftågade
jag till mitt logis vid Adolf Fredriks torg.
Under vägen hittade jag ett nytt bevis för Guds
försyn. Som detta mitt påstående torde synas dig gåtlikt,
vill jag afgifva en förklaring.
Det finnes på Stockholms gator, alltid och allestädes,
ett slags kärror, åkarekärror kallade, som fara fram med
pilens snabbhet och åskans dunder. Stockholms fotgängare
äro vana dervid och hafva genom vanan förvärfvat en
beundransvärd färdighet att vika undan. Ofta göra de det
med rätt komiska piruetter, men – lika godt! – de
undkomma dock den hotande faran. Visst händer
understundom, att en och annan blir öfverkörd och mister
armarna, eller benen, eller lifvet. Likväl höra sådana fall
till undantagen, och deras antal stiger vanligen ej till
mera, än två eller tre dussin om året.
Men om fotgängare, som äro stockholmsboar,
merendels skydda sig för ofvanbemälte kärror genom sin vana
och sin färdighet, så eger ej samma förhållande rum med
oss arma nykomlingar ifrån landsorten. Vi hafva – så
vidt jag förstår – blott Guds försyn att tacka för det vi
slippa helskinnade undan.
Ja – jag tror det fullt och fast – försynen
skyddade mig från Riddarholmen till Lilla Nygatan, från Lilla
Nygatan till Kornhamn, från Kornhamn till slussen, der
försynen icke behöfdes mera, emedan trottoarer voro att
tillgå. Den skyddade mig vidare på Södermalmstorg och
hela Hornsgatan uppföre, så att jag ankom till mitt logis,
helbregda och oihjälkörd.
Sedan jag betalat karlarna, sett mig om i mina rum
och reglerat hvarjehanda med värdfolket, gick jag ut för
att äta frukost och satte mig, i den afsigten, på närmaste
källare. När biffsteken var expedierad, begärde jag ett
glas sherry och – för att adla det spirituösa med det
spirituela – ville jag äfven ha en tidning att läsa i.
"Tag hit Aftonbladet," sade jag.
"Det läses," svarade kyparen.
"Tag då hit Dagligt Allehanda," sade jag.
"Det läses," svarade kyparen.
"Tag då hit Tiden eller Minerva," sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
