Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen så väl adelns, som konungens företräden på
lordens grundval. De hafva en gemensam lifsprincip; och
sviker den, så sviker den dem båda på samma gång – i
begreppet nämligen; ty hvad verkligheten angår, så kan
ett par decenniers mellanskof gerna ega rum emellan den
enas fall och den andras.
Jag hade en gång förr, ehuru under andra förhållanden,
tagit rikssalen i ögonsigte, och den såg för närvarande ut,
som då. Enda skilnaden var, att ett par kolossala
marmorbilder, föreställande Karl XIV Johan och Gustaf II
Adolf, blifvit placerade på hvar sin sida om tronen. Man
hade ställt Karl Johan till höger och följaktligen Gustaf
Adolf – till venster. Hvad tycks om ett sådant
arrangement? Mig synes, att den, som anbefallt detsamma, har
mera rådfrågat fjerde budet än sunda förnuftet.
Du torde nu hafva den godheten och föreställa dig,
att allting är i ordning, så att det imposanta skådespelet
kan öppnas. Samtliga riksstånden hafva intagit sina platser;
läktarne äro fullpackade – må du ej taga ordet i elak
bemärkelse! – med diplomater och förnäma damer;
konungen, utrustad med kunglig krona, spira och mantel,
sitter på den massiva silfvertronen, och omkring honom
stå hans söner, med präktiga drägter och furstekronor.
"Lull-lull, mamma, så grant!"
Dessa ord sades halfhögt af en liten blåögd, ljushårig
flicka, som stod på gången vid min sida och höll sin mor
i handen.
"Tyst, Fanny, tyst!" svarade modren.
"Så grant har jag aldrig sett," fortfor flickan, "utom
i somras, då jag såg påfogeln slå ut stjerten hos onkel
Matias."
"Tyst, Fanny, tyst för Guds skull!" hviskade modren;
men jag tog den söta ungen och stälde henne bredvid mig
på bänken, att hon måtte se dess bättre.
Hans Majestät höll, med tydlig stämma, ett långt tal,
som du säkert får in extenso läsa i tidningarna, och som
derföre ej behöfver att här införas. I talet redogjorde
högstdesamme för de åtgärder, dem han, sedan sista
riksdagen, vidtagit till samhällets lycka och båtnad. Äfven
den gode Gudens förtjenster om riket, i afseende på
årsväxten och dylikt, omnämndes på några rader med skäligt
beröm. Slutligen lofvade Hans Majestät att vara oss "alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
