Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med det gnmla, redltgo handslaget helsa hvarrndra, och tit stoft
förenadt ined fornmennisrkornas, spelar i samma vind,— kanhända
skall dl denna förmultnade jordplats å?er le i en u.ig vårgrönska,
och ur fädernas dödsaska fostra några blommor till ett litet
Ely-sium för en skalkande oskuld, som af dem fröjdas, och så det
framfarna och det kommande i ett brödra-förbund åter samman*
lefva. Äldrens då alltid, svaga åminnelseförsök, bärjens i tidens
storm; själshandlingar fortplanta sig genom aflägsna sekler, de
Sro oförgängliga och fortvara öfver tid och verldsåldrar; de
lefva, de inlörlifva sig med menniskohjertat, de tala ännu ur sena
århundraden* anda, ur en längst förbleknad - efterverld till sena
årtusen; de Sro eviga, som naturens själ och mensklighetens.
O! huru fullt kände jag icke nu menniskans värde, huru syntes
mig ej, i dessa festliga stunder, allt så upphöjdt och förstoradt!
Ur närbelägna byar hade gossar och flickor farit i små
båtar och vaggade i retande menlöshet utmed den mossiga
stranden. I deras lekar blandade min fantasi mina barndomsårs, och
sa målade en ljuf förvillelse mig en Idyll ur den första
verlds-åldern; nejden var för mig ett paradis, och den stimmande
ung-domen jordens första oskuld.
NATT OCH DAG.
(Ur Herders P«ran»ythier.)
Natt och Dag stridde med hvarandra om företrädet; den
ddiga, glänsande gossen, Dag, började striden.
Arma, dunkla Moder, sade han, hvad äger du likt min
«ol, min himmel, mina ängder, mitt verksamma, rastlösa lif?
Jag uppväcker., hvad du har dödat, till känslan af en ny tillva*
relse; hvad du förslappade, lifvar jag opp —
Men tackar man dig också altid för ditt upplifvande?
svalade den blygsamma, beslöjade Natten, Måste icke jag förfriska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
