Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söngo Tasro på denna och andra dylika melodier. När deras
männer farit ut på hafvet att fijka, hafva de den vanan, att om
aftnarne sätta sig på stranden och uppstämma dessa sånger, och så
länge häftigt fortfara dermed, till dess de ur fjerran förnimma
sina återvändande Älskades echo.
Hur mycket skönare och än mer individuellt symboliserar sig
här denna Sång; såsom den Ensammes rop i afståndet och fjerran,
att en annan och likståmd må hora honom och besvara hans rost!
Den är uttrycket af en kraftfull, hjertlig trånad, som dock med
hvarje ögonblick nalkas tillfredsställelsens salighet.
ÖFVER TVENNE TAFLOR AF HERR WESTIN.
Diana och Endyniion.
Hvad! med ilande steg du smyger, Kyska Gudinna!
Fram till en ynglings badd, dragen af ömma begär? —
^Tadla mig ej deriör" — med blygsamma blickar hon säger
-’’Skåda ynglingen blott, och du har sett mitt försvar.”
Amor.
Skicklige Konstnär! Säg, hvar såg du den tjusande Guden? —
Blott i ditt rena bröst lefver den Himmelske än.
Obesmittad utaf den lägre och jordiska lustan,
Ädle! tecknat du har Skönhetens ättling och far. —
Derför förlänar ock sin rikaste lager. Apolio
Och sin odödliga myrt, Venus-Urania, dig.
Onsdagen den 28 November utgifves N:o 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
