Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag h vilat så ofta i kärlekens sköt,
Men sömnen blef srörd utaf drömmar.
Jag drömde om glädjen — och den mig försköt:
Jag drömde om sållhet — och dea snait iörilöi
I Tidens vidr fnissande strömmar.
Men roligt år sofva i grafven.
Låt pulsarne slanna, låt känslorna dö!
Tag afsked af sorgliga lifvet!
Lår kinderna isas, och isas — till snö,
Odi vindar med toner din aska förströ!
Ty det uti himlen år skrifvet:
Att roligt år sofva i grafven.
Se! döden år klådd i sin krigiska skrud,
Han hviftar kring mig med sin glafven.
J;.g dör, och mitt stoft uti himmelska ljud.
Som sniålra i kärlek och tona om Gud,
Upplöses i salighets-hafven.
Ack! roigt år sofva i grafven.
S3 tryrk mig, o Jord! i din isande famn:
Ditt stilla, ditt roliga läger.
Men dölj ej tör vandrarn mitt okända namn;
Ty säkert, ack! säkert min slumrande hame
Ar Gubben och ynglingen säger:
Att roligt år sofva i grafven.
RÄTTELSE.
I Tida. N:o 44, sista sidan och aadra versen står:
Diktens glans; lås: Diktens kratu.
Onsdagen den 1a December utgifves N:o 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
