Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Induktorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lindningens slut a och dess början b skola ligga på
samma sida av rullen.
Det är lämpligt att linda tråden över ett par, tre vaxade,
starka trådändar, vilka hopknytas, då rullen är färdig, och
sålunda hålla ihop densamma.
När den första avdelningen av lindningen är färdig,
avskäres tråden, och ändarna (omring 5 cm. långa) hopsnos,
på det att rullen må bibehålla sin form.
Härefter flyttas en av de kilformiga träklotsarna i nytt
läge, och en ny ringsektion påbörjas. På detta sätt fortfar
man, tills alla tolv avdelningarna äro lindade.
Ringens rullar fernissas därefter med tunn sjellackfernissa,
varvid man låter fernissan sugas in i rullens inre.
Slutligen placeras ringen på ett varmt ställe, tills fernissan
fullständigt torkat och hårdnat.
Man bör tillse, att alla rullarna lindas i samma riktning
och att det blir samma antal varv i alla rullarna.
Ett ändamålsenligt sätt att få tråden igenom och runt
omkring ringen är att linda upp den för ett ringparti
erforderliga trådmängden på en vanlig trådrulle och så
begagna rullen som skyttel.
Den färdiga induktorringen monteras nu på en passande
träaxel eller nav (G. fig. 4) och fasthålles på sin plats
förmedelst en träskiva H. Både naven och träskivan äro
försedda med en konkav fläns för att kunna upptaga
induktorringens ytterkant. Träskivan H fästes vid axeln medelst
vanliga mässingsskruvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
