Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND
143
gon att akta sin trolofvade, ägde giftomannen att utsätta viss dag, före
hvilken äktenskapet skulle vara fullbordadt, skedde det icke dessförinnan,
ägde han att instämma fästmannen för tinget, såsom den der undvek sin
trolofvade. Tingmännen ålåg det då att dömma fästmannen "utlagr", och
han kallades med öknamnet fadfloge". Sammalunda, när en qvinna
fästat sig åt någon, och icke ville fullborda äktenskapet, utsattes viss dag,
då detta skulle hafva skeft: tog hon honom icke dessförinnan, så
instämdes hon för tinget, och henne gals sak att hon undflydde sin fästman.
Hon blef på tinget dömd "utlaga" och’att fara hädan från landet: man
kallade en sådan qvinna "flannfluga". fiendtlig krigshär inföll i landet,
ålåg det en och hvar att emottaga sin fästeqvinna i sitt värn, om hon
erbjöds honom i vittnens närvaro, sade ban dertill nej och ville icke
emottaga henne, hade han dermed sjelf uppsagt trolofningen. Nu blef någons
fästeqvinna bortförd i fångenskap, då ålåg det fästmannen att fara efter
och lägga ut tre mark till hennes lösen, gick denna till högre belopp,
skulle hennes fränder lägga ut det felande. Tog någon en annans
trolofvade och gifte sig med henne, och voro både ban och hon deruti
samtyckande, då kunde den rätte fästmannen kalla tinget samman och
tingmännen ålåg det att dömma båda de skyldige biltoga. Men påstod qvinnan
att det, skett emot hennes vilja, var hon från åtalet fri. — Ingen fick äkta
den som med honom var närmare beslägtad än i femte led: skedde detta,
ägde biskopens fogde att utsätta en tid at fyra månader, före hvilkens
förlopp de skulle hafva upplöst äktenskapet, skedde detta icke
dessförinnan, så voro både han och hon förfallna till tre marks böter hvardera,
och en ny period, af fyra månader förelades dem; voro de då ännu
tillsammans, ådömdes dem ä nyo lika böter och en period af fyra måuader
utsattes åter, efter hvars förlopp de åter fälldes till samma böter och lika
period utsattes ä nyo, skiljde de icke då sitt hjonelag, hade de förverkat
gods och säkerhet och måste förfoga sig till hedniskt land efter de icke ville
lefva "som christna anstod". — Fem slags fadderskap räknades lika med
köttslig frändskap: den första var, att hålla barnet vid "primsignan", som
föregick döpelsen: den andra, att lyfta barnet upp ur dopvattnet: den
tredje, att föra det ur dopkläderne *): det fjerde, att hälla det under
biskopens händer, vid konfirmationen och det femte att lösa det band,
"ferme-dregliun", som konfirmanderne buro kring hufvudet. Sådane faddrar
ansågos lika med fader och moder, och blef någon öfverbevisad att hafva
den till äkta, som genom en dylik fadder var med honom beslägtad,
*) Gulatings-lagens ord äro: "or hvita vadom:" ett uttryck hvilket vara äldre arkiologer
haft så litet reda på, att när de pä runstenar läst, att någon dött "i hvitum vadom", hafva de
trott, att ban stupat i ett slag, som de kalla "slaget vid Hvitavad". Se Brookman m. il.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
