Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 MARSTRAND.
gade häröfver följande året i Lybeck; men huru ärendet slutade är icke
bekant.
Åtskilliga dokumenter, rörande de den tiden uuder norsk höghet
stående Orkadiska öarna, finnas från Marstrand daterade, men hvilka icke
lemna något redigt begrepp om de händelser, som i dem omnämnas. Ar
1379 d. 2 Augusti, afgaf Henrik de Sancto Claro (Sinclair), herre tjll
Ros-selyn, härstädes sin trohetsförsäkran till konung Hakon VI, uti hvilken
förmäles huruledes konungen upphöjt honom till jarl öfver Orkenöarna,
och att han sålunda var blefveu norska konungens man, och som tecken
derpå kysst konungen så väl på hand som på mund, i enlighet med
bruket vid dylika tillfällen. *) Han lofvar vidare, att hålla öarna konungen
tillhanda o. s. v. för hvilket löfte fyra skottska ädlingar qvarstannade
såsom gislan.
Man bar i behäll en dödsdom, daterad Marstrand 1438 d. 13 Juni,
ocb så lydande: ’-Det skall alle gode män veterligt vara, som detta bref se
eller höra, att jag Jösse Lagesson, Bertil Mandrow, Herbert Guldsmed, Clans
Terkow. Jens Baak. Gante Pedersson, Jon Mosse, Magnus Hakonsson, Stapel
Biörnsson, Hans Earvisber, Claus Bengtsson ocb Martin Krumhns, vi bekänna
med detta närvarande vårt öppna bref, att, fredagen näst fore Sankt
Botolfs dag. anno domini MCDXXXVIII, var välbördig man Olof Bnk i
Marstrand, och kräfde oss, pä vår ärade herres och nådige konungs
vägnar, att fälla dom öfver dem han gripit hade, som voro Hakon Sevedsson
och Harald Slampe och deras följe, hvilka hade framfarit med rån bär i
landet. Då bevistes inför oss med edsvurne vittnen, att de röfvat mycket
gods, och de sjelfva bekände, att de röfvat från Endrid Halvardsson, och
andra flera, och samme Endrid anklagade förenämnde Hakon och Harald
och deras sällskap för uppenbart rån och bevisade med edsvurna vittnen,
att de från honom tagit mycket gods. Och för thy kunde vi inför Giul
"När konungen vill göra hirdman, få inga bord stå framföre honom. Konungen skall»
hafva kröningssvärdet på sitt knä, om han är krönt, oeli draga af sig stålhandskarne, lägga
svärdets handtag fram öfver sitt högra knä och sedan gördelsspännet fram öfver handtaget, och
gripe lians högra hand öfver alltsammans. Men den, som vill blifva hirdman, skall falla på
båda sina knän framför konungen, på golfvet eller på fotapallen, taga med båda händerna under
svärdfästet, och sedan kyssa konungens hand. Derefter skall han stå upp och aflägga ed på
den bok, konungen honom räcker, så sägande: "Jag lägger hand på den helga bok och lofvar
vid Gud, att jag skall vara huld och tro min herre N. Norges konung, så väl uppenbarligen
som lönligen. Honom vill jag följa, så väl utomlands som inom, och aldrig vid honom skiljas
utan hans lof och samtycke, så vida icke den strängaste nödvändighet det kräfver. Hålla vill
jag, efter det vett Gud mig gifvit, alla de eder, ban svurit sitt folk. Så vare mig Gud huld
om jag säger sanning, men vred om jag ljuger". — Sedan falle han på knä för konungen ocb
lägge begge händer samman, men konungen lägge sina händer om hans händer, och så skall
ban kyssa konungen sjelf. Derefter skola de skutilsvenner, som der äro på vakt, följa honom
till handslag först till länshöfdingarne, om de äro der tillstädes, och sedan till de andra
hird-männen". (Magnus Lagabætirs Hirdskra.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
