Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1826—1856 - »Ett nådens mästerstycke»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
en promenad med mina anhöriga samme predikant.
Han aftog då hatten och hälsade vänligt på mig.
Kanske hade han bland hopen af sina åhörare lagt
märke till mitt ifriga, uppmärksamma ansikte? Denna
kärleksbevisning var ju icke så stor men uppfyllde mig
dock med en obeskriflig glädje, ty den var för mig som
en hälsning från Herren själf. Om denne Herrens
tjänare kunde känna igen mig, visst skulle då ock
Herren själf göra det! Jag tror, att denna till
utseendet så ringa tilldragelse var ett bland de medel,
Herren begagnade för att bevara min själ från
förtviflan under denna tid med dess svåra och djupa
strider. Det hängde verkligen på ett hår, att fienden
hade fått igen sitt rof. En af mina anhöriga, som fått
något bekymmer om sin själ, drefs genom min
ovislighet till ett hemskt tillstånd af tvifvel på Guds
tillvaro. Äfven en annan höll af samma orsak på att
skrämmas bort ifrån Gud, och därtill kom, att min
egen själ var så utan fäste. O, min Gud, visst var
det ett nådens mästerstycke, att jag blef bevarad!
Mina erfarenheter från denna tid visa mig, huru
nödvändigt det är, att Guds folk ådagalägger kärlekens
mildhet och fördragsamhet. Äfven visa de mig den
välsignelse, som kan följa af kärleksfullt och visligt
ledda eftermöten, då de enskilda få tillfälle till samtal
och själavård.
Tre år varade mitt träldomstillstånd med ljusare
mellantider och växlande erfarenheter. Min själ höll
mest till på de torra betesmarkerna vid Sinai.
Men hur nödvändigt, ja, välsignadt finner jag det
icke nu, att allting misslyckades för mig den tiden!
Äfven i det yttre fördes jag af min ovislighet i många
brydsamma lägen. Jag var för litet bekant med dig,
min Gud, för att fråga dig till råds i allt. Något
förstod jag mig väl på att rusa fram i striden med det
bart huggande svärdet, men skölden kunde jag icke
bruka. Och huru många sår skulle jag icke därför få!
Nu, Herre, förstår jag, hvarför du tillstadde detta!
Just för att jag skulle ännu mer lära känna dig, min
Jesus, såsom af Gud mig gjord till visdom, skulle min
egen ovislighet blifva så blottad. Sålunda skulle jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
