- Project Runeberg -  Elsa Borg : Lefnadsminnen /
211

(1910) [MARC] Author: Elsa Borg With: Emma Beskow, Johannes Hedengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1906—1907 - Tidskriften Iduns stipendium! - Sjukdomsnöd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/<}0(, - 1907 211

Efter konferensen i Södertelje, då vår nöd bars
fram till nådastolen, började nåderegnet så ljufligt falla
och har alltsedan fortsatt på det mest öfverraskande
sätt dels genom kända, kära vänner, dels genom
redskap, som vi aldrig kunnat räkna ut skulle tänka på oss.

Sjukdomsnöd.

Om stora uppmuntringar sålunda kommo E. B. till
del genom förnyade prof på Guds trofasthet och
omvårdnad, fick hon under denna vinter lida af stor
trötthet och under våren pröfva på den svåra nöd, som
heter sjukdomsnöd. Själfva pingstaftonen skrifver hon:

Jag har en tid varit mer än vanligt kränk, men
Herren har hulpit igenom ändå, och nu äro vi »närmare
målet, närmare hemmet» än någonsin förut. Min
andnöd m. m. är besvärlig. Tänk, när jag kommer hem
och kan löpa som en hjort, när jag kan dra andan
djupt in, som en doktor en gång ordinerade.

Trots sin klenhet hade hon under hela vintern icke
behöft /örsumma en enda af sina bibelstunder med
eleverna.

Jag är så tacksam häröfver, skrifver hon, äfvensom
att ännu få hjälpa till med »Trons Hvila» m. m. God
är Herren, och godt gör han. Jag blir fort trött, men
så har min Gud gifvit mig en god soffa att hvila på.
Det är så skönt.

Äfven sommaren detta år var E. B. inbjuden att
vistas vid Nådhammar, hvaröfver hon kände sig oändligt
tacksam. Så trött som denna sommar hade hon
emellertid aldrig förr känt sig. I juli månad skrifver hon:

— — — Vore jag ej så fasligt trött, så tycker
jag, att mitt lif borde vara idel lofsång, men kroppen
har ock ett ord att lägga i vågskålen, då den är åldrig
och sjuk. Herren kräfver icke lofsång, men han gifver
sin nåd därtill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:17:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elsaborg/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free