- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga XIII : Allmänna ekonomiska data rörande Sverige /
8

(1912) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 EMIGRATIONSTTTREDNINGEN. BILAGA XIII. ALLMÄNNA EKONOMISKA DATA.

uteslutas, torde folkmängden i Sveriges städer för närvarande närma sig
1,006,000 personer, eller inemot 30 procent, af riksfolkmUngdcn.
Genomsnittssiffran för Östeuropa är 16 procent, for hela Europa 36 procent, för
Västeuropa 4 8 och särskildt för det germanska Europa öl procent. Det
behöfver knappast sägas, att samtliga dessa tal äro ytterst sväfvande; dock
kunna de icke helt och hållet frånkännas betydelse. Anmärkas må, att på nyss
anförda sätt vår svenska stadssiffra snarast blir högt räknad. Redan ordet
agglomererad» ür nämligen helt och hållet subjektift, och sannolikt har man
pa kontinenten större fordringar i detta afseende än hos oss.

Afser man den rena landsbygden — alltså frånser nutidens
industrisamhällen, — så var den svenska landsbygden för halftannat århundrade
tillbaka mycket mera »agglomererad» än i vara dagar, när nämligen alla dc gamla
»byarna ännu ägde bestånd. 1’å detta sätt skulle kunna sägas, att i äldre
tider minst lika stor del som nu af Sveriges folk bodde i »städer» kanske
till och med en mycket större del. Denna fråga är utomordentligt
betydelsefull, ej blott frän statistisk synpunkt, utan livad mera är: från ekonomisk,
social och kulturell.

In flyttningen till städarna är ju ett af tidens mest debatterade
spörsmål. Själfva denna, inflyttning känna vi ej till numerären, men vi vela
huru mycket den Hf m-skjuter utflyttningen. Detta öfverskott uppgick under
tidrymden 1810 40 till icke fullt 4,000 personer om aret,, steg under
1840-talet till 5,000, under 1850-talet till nära 9,000, under 1860-och 1870-talen
till resp. 11,000 och 13,000. höjde sig under 1880-talet ända till 18,000,
men sjönk under 1890-talet till ungefär 15,000, ocli synes under nu senasl.
gångna årtionde ha hållit sig vid ungefär samma siffra. Alla dessa tal afse
de årliga öfverskotten af inflyttning. Om man besinnar, att
stadsfolkmängden nu är vid pass sex gånger större än för hundra år sedan, finner man
att, från slädemas synpunkt, nyssnämnda inflyttningssiffror icke äro större
nu än i äldre tider, snarare tvärtom. Mon för landsbygden, som haft
att afgifva denna folkström, och hvars innebyggarantol icke vuxit i samma
skala, har denna människoförlust blifvit ett allt tyngre »onus». (Det ginge
väl an, om ej landsbygden, vid sidan häraf, bådo att ytterligare fournera sin
emigration till främmande länder).

Den väldiga höjningen i inflyttningen till städerna under 1880-talet
sammanhänger väl med jordbrukets allmänna betryck under denna tid.
Minskningen under senaste tjugu år af inflyttningen till städerna förklaras delvis af
de förbättrade konjunkturerna för landtbruket, delvis också af ett för vår tid
nytt fenomen: industriens utflyttning till landet.

L själfva verket innebär sistnämnda fenomen endast, att på landsbygden
börja uppstå nya städer, vid sidan af de gamla. Den egentliga, eller
jord-bruksidkande landsbygden afgifver nog samma folkström som lorr, men denna
ström delar sig nu pa de gamla städerna och de många »municipalsamhällena»
in. fl., hvilka tillsvidare räknas till landsbygden, — tills dc blifva
tillräckligt stora. Minskningen af jordbruksbefolkningen — ett välkändt faktum
-fortgår såsom förr, om än väl icke numera med samma våldsamhet, som på
1880-talet. Emigrationen till främmande land har nämligen, lyckligtvis, gått
ganska mycket tillbaka.

Att folkökningen i städerna tog nv fart från och med 1840-talet, visar
sig af det nu sagda hafva berott, icke sä mycket pa ökad inflyttning, —
re-latift taget har denna till och ined icke ökats alls, annat än för några fä
decennier, — utan i främsta rummet på en lycklig förbättring af städernas
egna befolkningsförhållanden, i första rummet en kolossal sänkning af
dödligbeten. Men icke endast pä grund häraf. Städernas ekonomiska uppvak -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:52:41 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emuallmek/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free