Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e migratio KS c t re l> <n i noen.
betänkande.
männen skulle vi alltså betydligt öka vår egen krigsfara. Att Norgo skulle
vara i tillfälle att erbjuda oss någon denna ökade risk motsvarande militär
hjälp, lärer väl icke den mest sangviniske vilja påstå.
Dessa dä och då framkastade idéer om ett försvarförbund med norrmän
ocb danskar är väl endast en kvarlefva från den tid, dä det ansågs
själf-skrifvct att Sverige skulle uppoffra sig för dessa folk. Det är ett
besynnerligt förhållande med denna i Sverige alltid med ren fanatism drifna sats:
»vi måste sta i ett godt förhållande till våra häda smärre grannfolk.»
öfverflytta vi detta till det enskilda lifvet, framträder ohållbarheten genast. En
man kan dock icke ha till första grundsats för sitt lif, att han skall lefva
i fred med sina grannar, lian måste väl tänka på att lefva hederligt själf
och sköta om sitt; om detta leder till ett godt förhållande till grannarna eller
icke, beror ju ej blott pä honom utan äfven på dem; och i alla händelser
kan ju detta icke för honom vara den högsta synpunkten. En person med
antydda osjälfständiga uppfattning brukar i det enskilda lifvet betecknas med
en mycket obehaglig benämning. — Lyckligtvis tillhör allt detta den generation,
som nu håller på att gä bort. Den generation, som växer upp, har nog i detta
fall en sundare syn på tingen.
I motion n:r 256 i Andra kammaren vid 1012 års riksdag yttrar hr
Lindhagen: »Sedan Sverige uppsagt det ekonomiska föreningsbandet ined
Norge, den s. k. mellanrikslagen, — c» typisk svensk dvärgagäming pä
senare tider,1 — blef det sa mycket ohällbarare för svenskarne att kunna
upprätthålla ett politiskt föreningsband, hvilket blifvit Norgo pätvunget genom
vapenmakt och beredt det olikställighet i unionen.»
En hvar vet, att mellanrikslagen uppsades därför, att svenskarna antagit
ett nytt tullsystem, med högre tullar än förr, och att, norrmännen hårdnackadt.
vägrade att ingå på de modifikationer i aftalet, som häraf nödvändiggjordes,
för sä vidt man ej skulle låta Norge öppet eludera de svenska tullarna
och bereda sig en oberäknelig vinst pä var bekostnad.
Detta kallas nu »en typisk dvärgagäruing» från vår sida. Meningen är
uppenbarligen, att vid aftal med våra grannländer skall icke spörjas om hvad
Sveriges intresse kräfver, och icke låtsas om att våra motparter komma med
rent oantagliga fordringar; det enda vi skola se pä, är, at.t en
öfverenskommelse bringas till stånd. Det itr ett dylikt betraktelsesätt å svensk sida, som
har gjort skandinavismen omöjlig i vårt land.
Vår representation i utlandet är, såsom bekant, dels diplomatisk,
dels konsulär. Man vill i våra dagar ofta glömma, att dessa båda ha
hvar sin särskilda uppgift, kriifvande olika förutsättningar. Att af
våra diplomater fordra äfven någon kommersiell insikt kan
naturligtvis vara lämpligt, men kåren bör dock rekryteras ur samma
samhällskretsar som hittills. Sverige äger ju en historiskt berömd adel,
med framstående duglighet för diplomatiens representativa uppgifter;
detta är, i våra dagar lika mycket som i äldre tider, en förmån,
som det är oklokt at.t icke begagna sig af. Att Amerika och Norge
söka att sammansmälta sin diplomatiska kar med den konsulära,
beror på, att bägge dessa länder äro i afsaknad af ett historiskt
adelstånd; de utgöra alltså i detta hänseende intet exempel för oss.
1 Knrsiveradt här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
