Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
område, där järngneis är den förhärskande bergarten, nämligen Mo,
Västbo och Östbo härader med blott G—9 % åkermark. Största
åkerarealen ha Tveta och Vista härader, nämligen resp. 21 och 31 %,
säkerligen i följd af de issjösediment, som här aflagrats, samt de goda
egenskaperna hos den morän, som bildats af eller blifvit uppblandad
med Visingsö-seriens kalkhaJtiga lerskiffer. Antagligen har äfven
det blida höstklimatet kring Vättern lockat odlaren. En
mellanställning, ungefärligen motsvarande länets medeltal, intaga de öfriga
häraderna med en åkerareal om 13—17 X af hela ytvidden.
Det är naturligt att spannmålsskörden pr ytenhet måste vara låg
i ett län, där åkerjorden så godt som uteslutande består af kalkfattig
morän, och den understiger också riksmedeltalet för alla sädesslag
utom hafre. På grundval af länets svaga jordbrukstatistik kan man
icke draga några säkra slutsatser i afseende på hvarje härads
afkast-ning. Sä mycket är emellertid visst, att länets magraste trakter
utgöras af de västligaste delarna, alltså Mo och Västbo härader, som
helt och hållet tillhöra gneisområdet med dess sterila mark. Lika
afgjordt äro Tveta och Yista härader kring Vättern att räkna till de
bördigaste, och jordbruksstatistikens uppgifter i motsatt riktning
kunna ej vara riktiga. Så t. ex. kommer från det lilla Vista härad
mer än hälften af länets hela hveteskörd, h vil ket ju vore högst
egendomligt, om häradets mark gåfve så klen spannmålsafkastning som
uppgifves. Deras naturliga äugar uppges lämna svagare skörd än i
alla andra härader i Sverige, med undantag af två i Värmland och
fem i Västerbotten, och dess insådda vallar den minsta skörden i länet.
Härmed öfverensstämmer knappast att mjölkproduktionen pr ko
är högre än i hvarje annat härad i Småland och Östergötland. För
länets jordbruk utmärkande är hafreodlingens stora omfattning — ett
tecken på markens ringa fruktbarhet, enär hafren är det sädesslag,
som har de minsta fordringarna i afseende på jordmånens halt af
näringsämnen. Den är likaledes det för mossar lämpligaste sädesslaget
och på sådana har länet, såsom påpekadt, riklig tillgång. De många
torra, steniga moränsluttningarna äro lämpliga fårbeten, och den
rikliga björkskogen skänker behöfligt vinterfoder; också äro fåren
inom detta län relativt talrika.
Det är naturligt att möjligheterna till nyodling inom ett län med
knappt 13 % odlad mark kunna i viss mån betraktas som stora, men
då största delen af den ouppodlade marken består af morän, är
det tydligt, att sådan odling med nu gällande arbetspris icke skulle
vara lönande. Bättre utsikter i detta afseende erbjuda torfmarkerna,
som också i icke ringa grad redan tagits i anspråk af odlingen;
Svenska mosslculturföreningen har ju också uppstått i detta län och
har äfven sin försöksverksamhet förlagd här. Genom sjösänkning
har redan rätt mycken relativt lättodlad mark vunnits och återstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
